Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
»Om svenska rim» sysselsatte honom ännu under
hans sista tid. Det enda af dessa efterlämnade
värk, som blifvit tryckt, är hans »Anekdoter till
guldmakeriets historia».
Genom sin flykt hade emellertid Almqvist
lämnat fältet öppet för sina fiender, hvilka allt mera
tillväxt i antal, och sedan han nu själf tycktes hafva
erkänt sin brottslighet — »litet bättre än sitt rykte»,
betecknade han sig själf i en biljett till
Thoman-der —, vågade ej ens hans vänner taga hans
försvar. De flesta afföllo; blott i Finland behöll han
några trogna anhängare eller beundrare. Fru
Runeberg, som ofta förut reserverat sig mot sin makes
starka förkärlek för Almqvist, skrifver nu, att det
grämer henne, då hans motståndare i Sverige
»triumfera och icke begripa, att de borde gråta
blodiga tårar öfver den vanära, som träffar ett ibland
deras grannaste namn». Och Topelius berättar,
huru Runeberg själf, då en gång Almqvist kommit
på tal, efter en stunds tystnad hårdt gripit honom
i armen och därpå med en röst som skälfde af
rörelse sagt: »Ser du, när vår Herre spelar en vacker
visa, frågar han ej efter, om han väljer en sprucken
fiol».
* * *
I en af sina uppsatser säger Almqvist —
närmast om Fouqués arbeten, men det kan gälla om
den äldre romantiken i allmänhet —, att den hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
