Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
till ro och ännu 1865 talar hon en gång om dessa
»i själens djup gömda nattfåglar, som stundom
uppskrämda flaxa omkring med tviflets evinnerliga,
hviskande fråga: Hvad är sanning?»
Där fanns ock den olikheten dem emellan, att
Böklin satt skäligen isolerad i den aflägsna
provinsstaden, medan Fredrika Bremer under sitt
rörliga lif jämt bragtes i beröring med nya
personligheter, och hon släppte icke en ny bekantskap utan
att hafva försökt att tillgodogöra sig, hvad den hade
att bjuda. Med Martensen, den framstående danske
teologen, afhandlade hon religiösa frågor, och då
hon var på audiens hos påfven, drog hon sig ej
för att inleda Pio nono själf i en diskussion. Hon
träffade i England och Amerika folk af olika
riktningar och sedan i Schweitz lärjungar af den ädle
Vinet. Gent emot alla behöll hon med all
ödmjukhet i sättet sitt omdöme vaket.
Det kunde då ej undvikas att Fedrika Bremer
efter alla dessa impulser och erfarenheter till slut
hunnit en synpunkt, som var om icke högre dock
afgjort friare än Böklins. Med sin kyrkliga
uppfattning kunde han ej gilla hennes vidare
sympatier och vid ett tillfälle — det var först 1861 —
kom det till en bestämd meningsbrytning dem
emellan, men vänskapen bestod orubbad.
Det hade funnits en tid, i begynnelsen af deras
vänskap, då denna på Böklins sida tagit en
djupare personlig färg. Han bad henne blifva sin
hustru, men hon vek undan för detta steg, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
