Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Romantisk till gagns och det ei i bättre
me-ning är episoden i Familjen H. om den blinda
flickan Elisabeth, som blifvit vansinnig af olycklig
kärlek, och det är i Grannarne själfva
hufvudhand-lingen om den demoniske Brunos öden.
Slikt är nu alldeles icke Fredrika Bremers fält.
Dessa naturer, som ryckas med af sina rasande
passioner, öfverstiga hennes skildringsförmåga; den
fantasiens kraft och den djupa psykologiska blick,
som fordrats för att ge dem åskådlighet och
trovärdighet, den saknade Fredrika Bremer.
Ej häller skall läsaren vänta att finna en sträng
enhetlig komposition. Fredrika Bremer med sitt
lättrörliga kynne och sitt lättrörda hjärta hittar
tusen ting, som hon måste afhandla, värdefulla
vinkar för unga husmödrar och välmenta råd för
unga äkta män och en mängd andra nyttiga
lärdomar för lifvets alla förhållanden. Då löper
pän-nan åstad med henne, så att hon allt som oftast
får häjda sig med ett: »Hvar var det nu jag var?»
Hon ber halft om ursäkt för dessa utflykter, men
hon hyser icke någon allvarlig föresats att
undvika dem.
Bristen på enhetlig komposition är ju för öfrigt
något som hon delar med de flesta germanska
författare. Det är de abstrakta fransmännen
förbehållet att isolera en person, att studera ett
mänskligt förhållande. Det var med Fredrika Bremer
som med de store engelsmännen vid århundradets
midt, Dickens och Thackeray; deras hjärtan klappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
