- Project Runeberg -  Svensk literatur vid adertonhundratalets midt (1830-1860) /
123

(1903) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

Tegnérska kretsen, med den som härskade i Malla
Silfverstolpes salong i Upsala, där Atterbom och
Törneros angåfvo tonen.

Friherrinnan Knorring lät recensenternas
anmärkningar i detta fall ej bekomma sig mera än
då de gällde hennes vårdslösa stil. Hon fortfor
att tala rent ut, och hon såg tingen omkring sig
sådana de voro, utan något förskönande romantiskt
skimmer. Detta värklighetssinne är det, som
förorsakade, att författarinnan till så många
teckningar ur aristokratiens lif till slut kom in på ett helt
annat område, folklifsskildringen.

Hon berömmer sig en gång af att hon varit
den allra första i Sverige, som vågat införa
allmänheten i ett soldattorp, nämligen i en novell af
1840. Tre år senare utgaf hon sin roman
Torparen och hans omgifning, som förtjänar några ord
för sig. Innehållet är i största korthet följande:

Hufvudpersonen är Gunnar, en ung bonddräng, i tjänst
hos patron P. på Gfantorp; han är en ovanligt hygglig ung
man, men låter en gång, då han ej är riktigt nykter, locka
sig af en på gården tjänande piga, vid namn Lena. Då hon
sedan anger honom såsom fadren till det barn hon väntar sig,
förklaras Gunnar skyldig att gifta sig med henne, men han är
föga villig därtill, då Lena är ett katigt och oblygt stycke.
Folket på gården tycker nog det är synd om den hygglige
Gunnar, som råkat så illa ut, men alla framhålla dock hans
plikt att taga henne till hustru, och så ger han efter. Bröllopet
står och det nya paret får af patronen ett torp och kreatur
därtill. Emellertid går det efter någon tid upp för Gunnar,
att icke han, utan patronen, är den värklige fadren till Lenas
barn. Han vill då bryta, men öfvertalas af sin mor Ingrid
att tiga och låta saken ha sin gång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 8 15:16:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svli1830/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free