Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ej infriade af samma signaturs senare arbeten på
samma område, Sista aftonen på Östanborg 1833
och Smärre noveller 1835.
En mera varaktig framgång hade friherre Per
-Georg Sparre,1 som själf militär i en följd romaner
berättat tilldragelser från krigiska tider i Sveriges
historia. Slagsmålen där äro många och blodiga;
på människolif sparar Sparre icke, då det gäller
att ådagalägga hjältens bravur eller rädda honom
ur trångmål, men det saknas ej häller andra
äfven-tyr och mystiska hemligheter, som hålla intresset
vid makt. Den siste friseglaren (1832) förtäljer om
striden mellan Sigismund och härtig Karl, medan
Adolf Findling (1835) behandlar »tre år under
drottning Kristinas regering». Efter ett längre
uppehåll grep Sparre åter till pännan och utgaf flere
saker bl. a. Standaret (1847), en skildring från
snapp-hanekriget, och Sjökadetten i konung Gustaf III:s
tid (1850), hvarmed han gaf sig in på den
tacksamma genre, sjöromanen, där Marryat är specialisten
framför andra, och som i Sverige torde haft sin första
representant i Mellins novell Ulla Fersen (1845).
De nu nämda hafva sin märklighet såsom de
första arbetarne på det nya området2, hvilket fram
1 Född 1790, officer först vid ett landtregimente, sedan
vid sjöartilleriet, där han slutligen blef öfverste; fick afsked
1856, död 1871. Sparres romaner ha utkommit samlade i riya
upplagor 1868 och 1882.
2 Till dessa kunde ock Almqvist räknas med Tintomara,
Hermitaget o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
