Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T59
(1800—1855), sora gjort sig känd genom ett par
skämtsamma politiska satirer och nu särskildt
genom sina kåserier »Kaleidoskop», i hög grad bidrog
till tidningens hastigt vunna popularitet. Möller
måste för sin tilltagande praktiks skull lämna
Aftonbladet redan 1833, men denna förlust ersattes
följande år genom förvärfvandet af två nya
medarbetare, O. P. Sturzen-Becker och Henrik
Bernhard Palmær. Med den förre få vi anledning att
sysselsätta oss mera längre fram; den senare har
anspråk på åtminstone ett par ord i förbigående.
Till sitt yrke kemist hade han ett par år
anställning som adjunkt vid Karolinska institutet, men
hans oöfvervinneliga maklighet föranledde hans
af-skedande därifrån 1835. Året innan hade han som
nämt börjat skrifva i Aftonbladet, och stor
uppståndelse förorsakade hans däri införda »Bref till
Svenska Minerva» — så hette den förnämsta
konservativa tidningen — på grund af det
oförblom-merade sätt hvarpå han angrep Tegnér icke blott
såsom konservativ politiker utan ock såsom skald
för hans öfverlastade bildspråk. Palmær är en
mycket kvick satiriker, men i hög grad personlig;
så t. ex. har ju biskop Hedrén i Linköping fått ett
skäligen orättvist rykte genom den bekanta
»Yttersta domen i Kråkvinkel». Palmærs kvickhet
utmärker sig ej genom någon stor originalitet eller
liflig fantasi; som oftast använder han gamla infall,
men han gör det på ett briljant sätt. Han är en
ypperlig stilist, och om han ej skref så mycket, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
