Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6i
att begära nåd satte vederbörande myror i
hufvu-det, ända till dess situationen räddades genom en
allmän amnesti för politiska förbrytare.
En vida mera betydande kraft var J. P.
Theo-rell, som efter att hafva sålt Dagligt Allehanda
åren 1834—1843 var en åtminstone tidtals ganska
framstående medarbetare i Aftonbladet; han var
emellertid en allt för själfständig man att i
längden kunna draga jämt med Hierta. — Om
Almqvists anställning är ofvan talat.
Under Hiertas ledning blef Aftonbladet sålunda
snart Sveriges utan gensägelse mest spridda och
lästa tidning, och med dess inflytande växte äfven
de konservatives förbittring. Förgäfves försökte
re-geringen att skaffa sig det afskydda bladet från
halsen. De upprepade indragningarna voro utan
värkan, ty Hierta sörjde alltid för att ha på lager
ett tillräckligt antal nya tillståndsbevis och nya
ansvaringar, och resultatet blef sålunda blott, att
indrogs t. ex. det Sjette Aftonbladet, fick man i
stället det Sjunde o. s. v. ända till det tjugosjette;
slika reklamer blott ökade spridningen, och många
med Tegnér klagade, .att Aftonbladet var vordet
svenska folkets bibel.
Ett bättre medel att bekämpa de liberala
åsikterna var naturligtvis att bemöta dem i pressen.
Under 1820-talet hade också Karl Johan ett par
konservativa tidningar i sin sold, nämligen
Granskaren (1820—1838) och Stockholms tidning (1824—
1834); de voro ytterst servila, men också utan spår
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
