Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i7o
icke slut med 1838. Han utgaf flere politiska
broschyrer och hans brefserie, Ställningar och
förhållanden, öfvergick senare till en regelbunden revy
öfver händelserna i Sverige och utlandet. Den var
icke utan sin likhet med den hans biograf Ahnfelt
gaf ut, Dagens krönika. Han lånade gärna sitt öra
åt hvad rapportörer från olika håll hade att berätta,
och var det uppseendeväckande och rafflande, så
var Crusenstolpe ej den, som först gjorde sig
underrättad om huruvida historierna voro sanna.
Han lästes allt jämt mycket, men jag tror icke
att han egentligen utöfvade något inflytande i
politiskt afseende, ty han var i själfva verket renons
på politiska och sociala idéer. Ahnfelt har gjort
sig möda att ådagalägga, att han icke var någon
aristokrat, men bevisföringen är icke öfvertygande.
Crusenstolpe drefs af förhållandena till oppositionen,
men det var icke de liberala idéerna han
älskade, utan det var de konservativa ledarne
han hatade. Det var icke saker eller åsikter han
bekämpade, utan personer, och han var alldeles icke
någon man att lita på för de liberala.
Året 1838 och de närmast följande beteckna
höjdpunkten af oppositionens häftighet. Denna
uppkallade gifvetvis äfven regeringens anhängare till
att möta angreppen, och i denna afsikt grundades
tidningen Svenska Biet (1839—44) redigerad af J. C.
Hellberg och Chr. Angeldorff, hvilka emellertid fingo
understöd, ekonomiskt och literärt, af det
konservativa partiets främste män, såsom Hans Järta., J. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
