Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86
snarare i den senare än i elegien, därom är jag
tämligen öfvertygad.
År 1830 framträdde Bottiger inför offentligheten
med en liten, helt liten diktsamling kallad
»Ungdomsminnen från sångens stunder». Att vid 23 år
redan vara färdig med ungdomsminnen, det tyder
icke på någon ungdomlighet, och innehållet jäfvade
icke denna misstanke. Rubrikerna på de enskilda
dikterna ge en föreställning därom; en heter
Sjuklingens aftonsuck, en annan Vid ett dödsläger, en
tredje Änkans lön o. s. v.; åtskilliga äro grafdikter.
Häftet var — det kan man säga utan orättvisa —
bedröfligt alltigenom, fastän formen var otadlig.
Men denna sentimentalitet föll många på läppen;
inom några år hade tre upplagor af häftet
utkommit. Bottiger var icke ensam om genren, men han
var, säger den elake Orvar Odd, den »bland alla
dessa unga gråtande skalder, som gret måhända
högljuddast, men onekligen med största elegans».
Uti de fosforistiska kretsarne i Upsala blef Bottiger
genast upptagen. Han var också en person som
kunde göra lycka i en salong sådan som den vittra
öfverstinnan Malla Silfverstolpes. Vackra drag med
en sydländskt mörk färg, ett elegant uppträdande
och en medfödd sällskapsvana — hvad kunde man
mer begära?
I ett bref från 1823 — således vid 16 års ålder —
talar Bottiger om fosforisternas dikter med en
märklig brist på respekt; han liknar dem vid lutande
majstänger, utsirade med granna äggskal, rika på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
