Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
för sig utarbetade de ett fullständigt förslag, af
hvilka Runebergs mestadels blef det segrande vid
den granskning, som värkställdes af komitén in pleno
våren 1857 i Åbo. Med vanlig samvetsgrannhet
hade han gått till arbetet och därvid följt
grundsatsen att bibehålla så mycket som möjligt af de>
gamla oförändrat, en pietet, som ock i dylika fall
torde vara berättigad. Åtskilligt nytt måste dock
fogas till, och Runeberg diktade eller omdiktade
vid pass ett sextiotal salmer.
Estlander säger, sedan han lofordat Runeberg
såsom bearbetare: »Med mera tveksamhet frågar
man sig, om i hans egna salmer det dogmatiska
innehållet kumiat medföra i alla stycken en rätt
inspiration». Att de tillkommit på utifrån gifven
anledning — därutinnan enastående i Runebergs hela
poetiska lifsvärk —, bör härvid ej förglömmas. Han
tyckes hafva ansett det för en plikt att i viss mån
akseptera den asketiska uppfattning, som hans
kamrat Stenbäck företrädde, att klaga öfver världens
ondska och lifvets fåfänglighet, något som ju låg
hans natur fjärran.
Under salmboksarbetet uttalade en gång
Runeberg, alltid svår att tillfredsställa, sitt klander af
Wallins stil såsom allt för pretiös, men uppkallar
därmed en jämförelse, som ej utfaller till hans egen
förmån. Wallin, som sade om sig själf, att han föga
njutit af lifvets fröjder, Wallin med sin lidelsefulla
natur var rätte mannen att i väldiga hymner eller
gripande klagan sjunga ut den religiösa förkrossel-
T9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
