Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
broder och Den döende krigaren, första gången
tryckta 1835 och 1836, sedan upptagits i Fänrik
Ståls Sägner, ehuru de hvar på sitt sätt skilja sig
från de öfriga sångerna där. Den förra har en mera
rent episk ton och form, den senare bryter åter
genom sin sentimentalitet af mot sina yngre syskon,
hvilka den annars liknar uti den balladartade
hållningen. Säkerligen har Runeberg därvid haft
Franzéns »Den gamle knekten» till närmaste förebild. —
En ny ansats kom uti det humoristiska
romanfrag-mentet från samma år, men ej häller här fann
skalden en rätt lämplig form för sitt nationella patos.
Sin vana trogen brydde Runeberg sig ej om att
forcera saken, utan tog till andra motiv. Slutligen
kom det befruktande momentet i en yttre
påstötning. Randshöfding Montgomerys bekanta
historiska arbete öfver kriget, hvilket utkom 1842, ingaf
en af Runebergs umgängesvänner i Borgå,
bokhandlaren Ohman, tanken på att såsom ett
supplement därtill åstadkomma ett porträttgalleri af
krigets hjältar. Han började insamla afbildningar och
vände sig till Runeberg med en förfrågan, om han
vore villig att skrifva text till värket, samt lämnade
till en början en skuggbild af en sin anförvant Otto
von Fieandt. Detta skedde i början af 1846.
Runeberg mottog uppdraget, och så tillkom den förste
»fänriken», såsom han sedan brukade benämna
sångerna i serien. Med sin humoristiska karakteristik
af den tobaksrökande barske krigaren anslog detta
stycke om Fieandt en grundton för hela samlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
