Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
gram måhända den främste af dem kan anses ha
sammanfattat i den välbekanta strofen:
Jag tröttar ingen utöfver höfva
med tomma foster från drömmars hem,
jag sjunger endast hvad jag fått pröfva
med mina sinnen, de sunda fem.
Dietrichson har fullkomligt rätt uti, att den
danska och norska poesien vid denna tid var den
svenska öfverlägsen i naturlighet och innerlighet.
I hvad mån han genom sin insats påvärkat den
svenska literaturen, därom må en annan döma, men
för rättvisans skull må därvid ihågkommas, att den
danska poesieu långt före Dietrichsons uppträdande
haft en varm vän och beundrare i Sturzen-Becker.
Redan 1847 egnade denne en lång, entusiastisk
artikel åt Christian Winthers Træsnit, och med samma
hänförelse omtalade han sedermera Hiortens Flugt.
Trots all skandinavism tyckas emellertid dessa
försök att göra den främste danske lyrikern känd i
Sverige hafva gått förbi utan märkbar värkan. Men
för Sturzen-Becker själf blef bekantskapen af stor
betydelse. Någon direkt efterbildning kan det ej
bli tal om, därtill var skillnaden i kynnen allt för
stor emellan den blide danske natursångaren och
intime erotikern och den utåtriktade svenske
politikern och journalisten. Men änkelheten och
äktheten i tonen, den — relativt taget — trogna
värk-lighetsskildringen och värsens fria gång voro sidor
som han kunde uppskatta och delvis tillgodogöra
sig.
Ty trots den ovilja som mött den »Fattiga
Sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
