Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Roman och novell. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
märkvärdiga. Att fru Hebbe, som brukade hjälpa
Almqvist med hans musikaliska kompositioner,
bildat sin stil efter honom, kan bestyrkas af följande
lilla citat (ur Bntdarne 1846): »Det ligger ett fint
doft öfver mänskans själ från begynnelsen, ömtåligt
och andelätt såsom fjunet på en fjärils vinge; en
gång bortblåst återkommer det aldrig».
I Det-går-an-striden ställde sig, såsom ofvan
nämt, Johan Magnus Rosén helt på Almqvists
ståndpunkt med sin roman Den fria kärleken, hvilken
ock torde vara hans märkligaste skrift, dock mera
såsom tidstecken än genom literärt värde. Den
följdes efter ett par år af en »komisk» roman,
kallad En pfiffig karls missöden, hvars hufvudperson
är en svindlare, som är på god väg att göra sin
lycka i Stockholm, då hans bedrägerier komma i
dagen. I en episod uppträda Sara Widebeck, Herr
Hugo och »en man i blå kappa», d. v. s. Almqvist
själf, hvarvid det skämtas något med dennes
ety-mologiska fantasier. Det var Rosén som till
svenskan öfversatte Sue (jämte Thackeray och mycket
annat), och inflytandet från denne visar sig i
romanen Yttersta domen (1846), en romanesk historia,
som utspelas inom de högsta sociala kretsarne
än i Sverige, än i Petersburg och än i Rom.1
Till Almqvistianerna hör ock Carl Wilhelm
1 Rosén (1806—85) spelade en tid en rätt stor roll i
Stockholm på grund af sin musikaliska talang; var sedan
såsom publicist värksam bl. a. i Göteborg och i Hamburg, där
han vistades 1863—83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
