Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Roman och novell. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
och Positivspelarens son (1863) vända sig polemiskt
mot bördshögfärden. De företrädare för de olika
samhällklasserna, som här skildras, äro emellertid
särskildt i den förstnämda till den grad inpyrda af
sociala fördomar, att de nästan värka mindre
normala, och adelsfienderna gifva därutinnan sina
motståndare föga efter. I Emancipationsvurmen (1860)
ger författarinnan exempel på åtskilliga missriktade
frihetssträfvanden af några unga flickor, de där
emellertid genom tjänliga medel lyckligen kureras; en
af dem, som haft en brinnande passion för att gå
i karlkläder och bli sjökapten, omvänder sig efter
en stormig sjöresa och egnar i stället sin energi åt
en slöjdskola. Att kärlekshistorier här som annars
äro inblandade i ej alltför sparsamt mått, säger sig
själf. Det är tämligen billiga effekter, fru Schwartz
åstadkommit, men hon har en liflig berättelsekonst.
Under tre årtionden alltifrån 1851 har hon
utvecklat en produktionsförmåga, som till och med
öfver-träffat fru Carléns, hvilket ju ej vill säga så litet,
och hon har äfven funnit läsare till sina många
romaner icke blott i Sverige utan snart sagt öfver
hela Europa.
Hos fru Schwartz kan man spåra påvärkan
äfven från de engelska novellisterna, men annars var
som sagt det franska inflytandet förhärskande, och
företrädare för detta voro framför allt några
medlemmar af Frej a-kotteriet. Prästman liksom Mellin
var Julius Axel Kiellman-Göranson1, och liksom
1 K. G., som var född 1811, tjänstgjorde i Stockholm
såsom kommiuistersadjunkt från 1837, blef 1843 komminister i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
