Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Roman och novell. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
gång sympatisk gentemot de af honom skildrade
brottslingarne; han framhåller hurusom
förhållandena i hemmet, uppfostrans beskaffenhet och
om-gifningens art framkalla de dåliga sidona i
människonaturen, och stundom gör han rent af
samhället ansvarigt för brottet. Likväl är Blanche
alldeles icke ense med filantroperna, såsom de då
kallades, af den vanliga sorten; han hånar en gång
skarpt dessa välgörare, som egentligen blott åsyfta
att själfva lysa med vackra och ädla känslor för
billigt pris. Blanche hade en medfödd motvilja
mot all slags klemighet, och denna motvilja hade
väl stärkts af hans pojkårs mandater. Hurtighet,
oräddhet och kroppsstyrka ville han se hos dem
han skulle värdera, liksom hans romanhjältar
verkligen göra skäl för denna titel. Men klemighet
och sentimentalitet, mente Blanche, voro än mindre
på sin plats i fråga om förhärdade brottslingar än
gentemot pojkar eller öfver hufvud i fråga om
uppfostran.
Skildringar af brott och missdådare hade rätt
mycket ingått redan i Blanches tidigare, smärre
berättelser, och då de nu upprepas i större skala, fick
Blanche höra åtskilligt klander för det han drog
fram allt möjligt ondt och dåligt, det vill säga
samma förebråelse som i senare tider riktats mot
realisterna. Blanche svarade härpå ett par gånger
i företalen till sina romaner; sålunda säger han i
företalet till Vålnaden:
Författaren öppnar för Eder ett galleri af taflor, af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
