Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna i detalj skall se ut, blir en senare fråga. Men det står väl klart för
alla, att den nya försvarsordningen — hur än det utrikespolitiska läget
må ändras — måste innebära ett utnyttjande av det svenska folkets
hela kraft.
För alla försvarsgrenar uppställa sig vissa gemensamma problem. För
det första kräves en stark kader med tillräckligt många reservofficerare
och reservunderofficerare. För det andra kräves en övningstid, som ger
grundlig utbildning och rutin och på samma gång fyller fordringarna på
en rimlig beredskap. För det tredje kräves modern materiel i tillräcklig
omfattning.
Hur organisationen skall se ut, hur många fördelningar, hur stora fartyg
och hur många flygplan, som skola finnas, skall denna gång självfallet
avgöras i nära samarbete med den militära sakkunskapen och med
uteslutande hänsyn till landets behov och krafter. Inga hämmande
prestigesynpunkter hos 1925 års män få ha ett ord med i laget.
Vad först armén beträffar, kan man vänta, att vårt land med sina 6,3
milj. innebyggare mot Finlands 3,5 milj. ställer upp en här, som är minst
lika stor som vårt östra broderlands. En krigsstyrka på 14—15 fördelningar
borde därför ej vara en orimlighet. Givetvis är detta endast möjligt efter
en grundlig utbildning av de »kategoriklyvda» och ett utnyttjande till det
yttersta av den faktiska befolkningstillgången. Ett fördelande av de
militära bördorna på alla är dessutom ett socialt rättfärdighetskrav.
För att uppnå största möjliga överensstämmelse mellan freds- och
krigsorganisationerna vore det väl enklast att räkna med
fördubblingsprincipen. I fred skulle då med få undantag finnas hälften av de enheter och
förband, som uppsättas vid mobilisering.
Marinens organisation måste bestämmas av nödvändigheten av en
förhållandevis högre beredskap samt av det förhållandet, att åtminstone vad
beträffar flottan endast vad som finnes i fred kan påräknas i krig. Någon
möjlighet att improvisera finnes knappast. Med stor möda och stora
kostnader har den svenska statsledningen nu lyckats förvärva fartyg utifrån.
Denna utväg står dock sällan till buds i ett kritiskt läge.
När det gäller flottan är det viktigare än annorstädes, att man röjer upp
ordentligt med gamla fördomar. Artillerifartygen måste vara av en storlek,
som gör det möjligt för svensk teknik att gå i land med problemet att
förena nödvändiga krav på både skydd och fart och artilleri. De lätta
fartygen måste vara tillräckligt många för att tillsammans med de förra
göra vår flotta till en maktfaktor i Östersjön och skydda svensk sjöhandel.
Kustartilleriet och särskilt dess rörliga förband måste betydligt utvidgas.
Detta vapens ökade betydelse har ju lett till att dess knappa personal
måste hållas under fanorna i det oändliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
