Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De viktigaste strömningarna i den nutida svenska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den hon är, blotta hennes hemliga själsrörelser, yppa hennes
outtalade tankar. På detta område har särskildt ärftlighetsteorien
spelat en betydande roll, ehuru den nu synes hafva börjat
förlora något af sin nimbus.
Såsom redan är nämndt intaga folklifsskildringarna ett
mycket stort rum inom den nya literaturen, och här är det väl
vi möjligen skulle finna den tendenslösa skildringen, diktningen
för sin egen skuld. Vårt land erbjuder också ett synnerligen
rikt material för sådana skildringar, till följd af den växlande
folkkarakter, hvartill landets egen beskaffenhet gifvit upphof.
Sverige är ett till sina naturförhållanden mycket omväxlande
land, utan någon genomgående, förhärskande karakter; det är
icke ett bergland, såsom Norge, icke ett slättland såsom
Danmark, icke ett skogland såsom Finland, det är litet af alla
delarna. Måhända ligger häri den djupaste grunden till den
brist på utpräglad nationell karakter, som ofta anmärkts så väl
hos själfva folket, som hos yttringarna af dess andliga lif, dess konst
och literatur. Men om så är borde åtminstone en motsvarande
fördel kunna vinnas i rikedom och omväxling.
Utsträckt i norr och söder, företer Sverige en profkarta
på de mest växlande naturscenerier. Längst i norr det
Lappländska höglandet, där här och där en snötäckt bergstopp
reser sig, där vidsträckta sjöar breda sina blåa ytor, där floderna
strömma från den norska fjällgränsen ned mot Bottenhafvet,
hemvist för en alltmera undanträngd, så småningom antagligen
utdöende nomadbefolkning, som har sitt uppehälle af de väldiga
renhjordar, hvilka där hafva sina största delen af året snötäckta
betesmarker. Så öfvergår höglandet till skogsland, men floderna
fortsätta, mil efter mil kantade af de mörka granarna, af tallarnas
högresta stammar, skogslandet öfvergår till slättland, bredande
ut sig omkring de stora sjöarna i mellersta Sverige, eller ock
taga löfträden vid, björkdungar och ekbackar, kantande otaliga
småsjöar, sträckande sig öster ut, långt ut till hafs, där
skärgården breder sina otaliga öar och holmar, sökande möta den
finska på halfva vägen. Och efter att åter hafva klädt sig i
sten och tall och gran på det småländska höglandet, kärft och
hårdt, sänker landet sig mot söder till det natursköna Blekinge,
till den bördiga skånska slätten och kastar sig i väster,
söndersplittradt till en skärgård af kala klippor, ut i hafvet.
Den befolkning, som har sin hemvist i dessa olika trakter,
är ännu, trots civilisationens jämnande inflytande, mycket olika
till så väl den yttre typen, som språk, skaplynne och sedvänjor.
Få språk äro väl så rika på dialekter som det svenska, och
dialekter, så vidt skilda från hvarandra som till exempel dalskan
och skånskan, halländskan, gotländskan m. fl. Här har för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
