Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska området, slöto de svenske styresmännen i
Livland stillestånd med dem, enär förhållandena i Sverige
ännu ej voro fullt klara. Hofmännen vände sig då mot
den ryska delen af Estland, Wirland, härjade der och
vände med stort byte till Pernau. De arma bönderna
i Wirland, som slutit sig till tyskarne, emedan de
förmodat, att desse ämnade för allvar eröfra Wirland, blefvo
af ryssarne på det grymmaste straffade.
Under sin svaghetstid efter Sturemorden började
konung Erik träda i underhandling med hertig Johan
om dennes lössläppande. Till Gripsholm sändes hertig
Karl och hertig Magnus af Saxen för att med Johan
handla om vilkoren för hans frihet. Bland de punkter
hertigen med dem sände konungen förekom äfven en,
att Johan, om han ej åter kunde bekomma sitt furstendöme
i Finland, skulle erhålla de svenska besittningarne
i Livland. Erik afslog ej alldeles denna begäran, men
förklarade att man först måste veta, huru de livländske
kunde vara till sinnes i denna sak. Deremot förklarade
han sig nöjd med Johans erbjudande att mäkla fred med
Polen, om det kunde ske på lidliga vilkor. Kunde man
nu ej komma så långt, önskade han, att hertigen åtminstone
kunde skaffa den fångne coadjutorn, hertig Kristoffer
af Mecklenburg, lös. [1] Johan sände ock bref både
i eget och Eriks namn till sin svåger, hvari han sökte
förmå denne till fred och förbund med Erik. Sigismund
August svarade, att han dertill var förhindrad af sitt
förbund med Danmark, men erbjöd sig att mäkla fred mellan
Erik och hans fiender samt att med Kristoffer förfara
efter Johans begäran. Denne lösgafs dock först 1569,
sedan han afsagt sig alla anspråk på Riga stift. Hvad
Eriks bref belangade, meddelade han muntligen sina tankar
till Johans brefdragare, Laurentius Rieski. [2] Erik, som,
återvunnit sin helsa, intogs af sitt gamla misstroende
till brodern och begärde i hotande ordalag att få se de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
