Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14 Sept. instruktion för Göran Gyllenstjerna och Ture
Bjelke samt sekreteraren Nils Jönsson att underhandla
om fred med Danmark. Johan erbjöd sig afstå Varberg
mot Elfsborg, Gotland, Jemtland och Herjedalen,
sändebuden finge i nödfall gifva efter derhän, att Varberg,
Jemtland och Herjedalen återlemnades, hvaremot Sverige
skulle erhålla Elfsborg och Gotland. I Livland skulle
Sverige behålla det från hertig Magnus eröfrade Wieken. [1]
Johans uppförande under denna underhandling kan ej
frikännas från dubbelhet. I sitt creditiv för sändebuden
kallar han dem för sina fullmyndiga sändebud och beder
Fredrik sätta fullkomlig tro, liksom hade Johan sjelf varit
närvarande, till hvad de utlofvade på Johans och Sveriges
vägnar. I instruktionen deremot och ännu mer i senare
bref till sändebuden uttalar Johan, att hans egentliga
syftemål ej var en fullständig hed utan att vinna ett
stillestånd. Johan hyste nemligen ännu hopp om ett
godt förstånd med storförsten och smickrade sig med att
erhålla Polens bistånd mot Danmark. [2] Som bekant
afslöto sändebuden, hvilka snart insågo det öfverdrifna i
Johans vilkor och funno det omöjligt att utverka ett
stillestånd, fred med Danmark i Roskilde den 18 Nov.,
hvari bland annat stadgades, att hertig Magnus af Holstein
skulle behålla Ösels stift, Sonnenburg, Wieken, Padis
kloster, samt stiftet Reval och Kurland och hvad af domen
i Reval hörde till stiftet. Sverige skulle ej befatta sig
med Pernau, som konungen af Polen eröfrat konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
