Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af Polen var det naturligt nog, att Johan vid sin
tronbestigning väntade sig vänskapligt understöd. Sant
är också, att några fiendtligheter från polackarnes sida
ej vidare företogos i Livland, och att Sigismund August
verkligen sökte bilägga tvisten mellan Sverige och
Danmark. Omständigheter funnos emellertid, som gjorde, att
Polens vänskap ej kunde vara synnerligen varm. Till
det första kunde Johans tronbestigning naturligtvis ej
alldeles undanrödja den misstro, hvarmed begge makterna
betraktade hvarandras åtgöranden i Livland. Vidare hade
Johan skäl att vara missnöjd med Polens förfarande mot
hans pantslott. Dessa hade under hans fångenskap
förvaltats för hans räkning, men 1567 lyckades den nye
administratorn Kodkievits att i slotten inlägga polskt
krigsfolk, hvarefter slotten förblefvo i Polens våld. Under
första delen af 1569 afsände Johan till Polen en legation
af Arvid Gustafsson-Stenbock, Hans Björnsson och Sven
Elofsson. Desse skulle bland annat kräfva tillbaka de
125,000 daler, Johan lånat Sigismund August, eller ock
panthusens återställande. Sändebuden anlände till Reval
den 9 Juni och till Lublin den 29 Juli, der de träffade
Sigismund August, som just nu höll riksdag. Underhandlingen
fördes med polske marskalken Ferbby och
med storkansleren. Emot svenskarnes begäran stälde
polackarne fordran på ersättning för det öfvervåld, Polen
lidit genom konung Eriks angrepp på Livland. Något
afgörande tyckes ej hafva kommit i fråga. „Nu snart
till sägande,“ yttrar Sven Elofsson, „med bref och ord
kommo vi dit och ännu i lika måtto skildes vi dädan.“ [1]
Vi hafva ofvan sett, att konung Johan med sin
underhandling i Danmark 1568 näppeligen åsyftade en
definitiv fred. Detta visar sig äfven i den ställning, han
intog mot hertig Magnus på Ösel. Den 28 Nov. erhöll
Gabriel Kristersson, den nye ståthållaren i Livland,
befallning att rusta sig till tåg mot Arensburg. Ville
Magnus godvilligt inrymma svenskarne Arensburg, så skulle
Gabriel Kristersson förskona hans andra land och slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
