Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derstädes skulle sända några af sina medlemmar till
Wesenberg för att underhandla om en, ej blott för Reval utan
hela Livland, angelägen sak, som dock ej finge yppas för
den svenska regeringen i Livland. Revals råd ville ej
emellertid göra sig misstänkt hos den svenska regeringen
utan uppenbarade saken för Gabriel Kristersson med
begäran, att han ville sända ett par personer att jemte
rådets ombud afhöra Taubes och Kruses andragande.
Gabriel Kristersson gick in härpå och affärdade Didrik
Kafern och Henrik Rauthe jemte rådets ombud Conrads
Dellingshausen, syndicus, och Fredrik Sandstäte,
rådsförvandt, till Wesenberg. Desse sändebud läto ej märka
annat, än att de alla voro affärdade på rådets och
menighetens i Reval vägnar. Mellan desse och Taube och
Kruse kom det den 5:te och 6:te April i Wesenberg till
förhandlingar. Taube och Kruse framhöllo i ett — om
man får lita på, Russows utförliga framställning — långt
och väl beräknadt tal, huru Tyska riket lemnat Livland
utan all hjelp, att konungen af Danmark vore gerom sitt
förbund med zaren pligtig ej göra några vidare
eröfringar uti Livland, vidare huru polackarne förtryckt
Livland, hvarjemte de läto förstå, att Polen i sina
underhandlingar med Ryssland ej visat sig obenäget afstå
Livland åt zaren. Med konung Erik af Sverige hade storförsten
visserligen hållit fred, men då det visat sig att
prinsessan Katarina ej kunde utlemnas, emedan hertig
Johan ej, som Erik föregifvit, vore död, hade förbundet
med Sverige blifvit kasseradt, och Ivan vore ej på något
vis sinnad att till konung Johan afstå någon del af Livland.
Derefter följde ett loftal öfver zarens förkärlek
för tyskarne och hans ädelmod. Han ville ej sjelf
beherrska Livland utan der insätta en tysk furste och draga
det ryska krigsfolket ur Livland. Slutligen framhöllo de,
huru Reval genom att följa, hvad de ämnade föreslå, skulle
komma till en hittills ohörd blomstring. De Revalske,
sändebuden förklarade, att, så vidt man visste, underhandlingarne
mellan Sverige och Ryssland tagit en god vändning,
derföre hade de ej fullmakt ingå på någon närmare
underhandling men både emellertid att få veta, hvad
Taube och Kruse hade att föreslå för att kunna framlägga
det inför stadens råd. Den följande dagen afgåfvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
