Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dessa områden och åter ville bortförläna dem, skulle
ingen vara närmare, dertill än Sveriges krona. [1]
Hård för Sverige kan visserligen denna fred kallas;
men Johan torde för densamma ej förtjena att tadlas.
Han hade allt sedan sin tronbestigning hoppats verksamt,
understöd af Polen, men såg sig nu af denna makt lemnad
i sticket under fejden mot Ryssland. Försvaret af
Livland och Finland fordrade derföre nu oundgängligen slut
på det danska kriget. För öfrigt blef freden aldrig i
verkställandet med afseende på Livland och Narvafarten så
ofördelaktig för Sverige, som i traktaten bestämdes.
Sverige afträdde nemligen aldrig sina eröfringar från Magnus,
dels kanske emedan några kejserlige sändebud aldrig
kommo till den beramade dagfarten i Rostock, dels kanske
ock emedan Magnus höll fast vid sitt förbund med Ryssland.
Ej heller blef någonsin kejsarens öfverhöghet oaktadt
gjorda försök formligen erkänd af Reval och svenska
Livland. [2] Ej heller Narvafarten blef fullt fri. För danske
undersåtar måste Johan väl lemna den öppen, sedan en
underhandling med Danmark 1571 om dess stängande
misslyckats, men samma år stängde Johan den för
lybeckarne och alla andra utom danskarne.
Allt sedan han fattade fast fot i Livland, hade Erik
visat sig fast besluten att hindra seglatsen till Narva.
Hans beslut ändrades ej efter 1564. Den svenska flottan
uppbringade detta år en mängd fartyg, [3] och Revals
borgare erhöllo rättighet att utrusta kapare och behålla ⅓
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
