Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skatt kunde de ej erinra sig, att de gifvit sin forna
öfverhet, men nu under kriget hade de visserligen tryckts
af ryttares och knektars underhåll samt byggandet af
torn och murar. [1] Staden fick dock nöja sig med
confirmationen, sådan den var.
Intrång på borgarnes näring gjordes af en del tyskar,
som af ryssarne blifvit födrifne från Dorpt och flyttade
kring på landsbygden. Konung Erik befallde, att de,
som kunde bygga stenhus, skulle flyttas in till Pernau,
de andre förflyttas till Wittenstein. [2]
Erik visade under sin regering mycken omsorg för
att, så vidt som möjligt var, mildra de estniska böndernas
ställning. Desse voro sina herrars lifegne och befunno
sig med undantag af de svensktalande bönderne på,
Estlands öar, som voro fria och dömdes efter fornärfd svensk
lag, i fullkomligt beroende af jordegarne. Erik hade
visserligen i sina privilegier för livländska adeln stadfästat
dess hals- och handrätt öfver bönderna, men hade
redan från början genom sina instruktioner kraftigt
inskärpt, hos ståthållarne att ej låta adeln egenmäktigt
qvasta och stupa sina bönder, utan laga att först förhör
anstäldes inför oväldiga personer. [3] Samma befallning
upprepas lika kraftigt i instruktionen för Henrik Klasson
som ståthållare den 20 Jan. 1565. Äfven Johan förbjöd
i sin instruktion för Gabriel Kristersson adeln att
misshandla och hålla fångne sina underlydande, emedan
sådant strede mot Guds lag och vore orsaken till de många
uppror och odåd, som der hände.
Adeln var icke de arma böndernas enda plågoande.
Konungens fogdar och i synnerhet deras biträden, de
tyske landsknektarne, utsögo och prejade dem. Äfven
häri sökte Erik vinna rättelse och ville dit öfversända
finnar och svenskar att i landsknektarnes ställe brukas.
Från Finland förordnades ock en del skrifvare och fogdar
att tjenstgöra i Livland. [4] I synnerhet tyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
