Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecknande med allt trävirke stämt i en svalt
pärlgrå ton, mot vilken de blå listverken
och frisernas porslinsblå fond avteckna sig
och åt hela rummet ge en svagt blå färgton.
Det torde inte råda någon diskussion om
att rummets gamla benämning ”blå
kammaren” är ovanligt väl motiverad.
1700-talets möbler följa givetvis i sin form
de olika stilarna från den strama och stela
borgerligheten under senbarocken över
rokokons graciösa och eleganta komfort till
den gustavianska stilens enkelhet och
formsäkerhet. Men ur vår synpunkt kunna de
behandlas som en enhet, eftersom det
tekniska förfarandet under hela 1700-talet i
stort sett var detsamma. Under de första
decennierna av detta århundrade
dominerade de möbler i mörka färger, som redan
omnämnts i det karolinska avsnittet.
Målade möbler imitera under denna period
gärna ädla träslag, och den numera så
föraktade ådringen synes ha varit överallt
förekommande, och den växlade från en djupt
mahognybrun ton till en grågul ekfärg.
Färgen lades i allmänhet i en eller högst
två strykningar på en tunn grundning.
Även under rokokon förekom ådringen
såsom imitation av bonad ek eller rödbok.
Men liksom i interiörkonsten blir under
rokokon de ljusa pastellfärgerna snart
dominerande även för möbler och bli under
alla omständigheter de mest karakteristiska.
Rent vitt förekommer dock praktiskt taget
aldrig, och den numera på 1700-talsmöbler
så ofta förekommande kombinationen av
vitt och guld var synnerligen sällsynt.
Brutna, gråvita toner äro vanliga, liksom ljusa,
i grått brutna nyanser av rött, blått och
gult, någon gång med sparsamt förgyllda
ornament och lister. En grupp för sig
utgöra de helt svarta rokokoborden, ofta
dekorerade med förgyllda bronsbeslag. Det
bör även här framhållas, liksom
överhuvud
taget när det är fråga om äldre tiders
slätmåleri, hur tunt målningen pålades. Icke
blott vid lasering utan även vid helt
täckande färgbehandling nöjde man sig i flertalet
fall med grundning och en strykning, vilket
gör att möblernas fina profilering,
skulpterade detaljer o. dyl. framträdde fullt
utformade. Under den gustavianska perioden
blir färgskalan kallare och mera enformigt
gråvit. Den vackert tonade färg, som
plägar kallas pärlgrått, är nog den vanligaste
och mest typiska. Men dessutom blir en
rödbrun färg på stolar och bord ytterst
vanlig under 1700-talets sista decennier. Helt
visst avser denna färg att på sitt sätt imitera
mahogny, ty det är just nu som mahogny
börjar uttränga de ljusare träslagen i
fane-rade byråar, skåp, bord etc.
Av allt att döma har det under 1700-talet
varit mycket vanligt, att man imiterade
fa-nerade och inlagda ytor genom målning,
även om de bevarade exemplen härpå äro
sällsynta och illa medfarna. Det är
intressant att se, hur man här har imiterat en
inläggningskonst, som själv ville ge intryck
av måleri. Genom att använda olikfärgade
fanér och allehanda tekniska finesser
uppnådde snickarna mången gång illusoriska
effekter av målad dekoration. Det är just
denna målningsimiterade inläggningskonst,
som har efterbildats med pensel och
oljefärg. Tydligen går allt igen, och man har
fullbordat cirkeln.
Antiken hade varit den gustavianska
stilens inspirationskälla och var det även för
den nya konststil, som i början av 1800-talet
började vinna insteg i Sverige, nämligen
empiren. Men sättet att uppfatta antiken
och ösa ur dess outtömliga förråd blev nu
ett annat.. Det nya franska kejsardömet
använde icke såsom 1’ancien régime
antikens ornament blott till en förfinad och
elegant dekorationskonst, utan sökte efter
för
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>