Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först under Karl Johanstiden finner man
den helt vita slätmålningen i större
utsträckning använd i rumsinteriörer. Tidigare
användes, såsom tidigare påpekats, även till
trävirket visserligen ljusa, men alltid något
brutna toner. Nu börjar man måla
bröstpanel, fönster och dörrfoder etc. helt vita,
medan dörrarna i övrigt ofta få någon ljus
färg i gulbrunt el. dyl.
Karl Johanstidens mest omtyckta
möbel-material var den mörka, polerade
mahognyn ornerad med förgyllda bronsbeslag. De
målade möblerna intogo därför icke samma
dominerande plats som tidigare. Men
naturligtvis förekommo även slätmålade möbler.
Dels fanns det, och detta tyder på en
kvar-levande tradition från den gustavianska
tiden, helt vita eller ljusgrå stolar, soffor o.
dyl., dels målade man möbler i
mahognyfärg. Spensliga stolar, som målats helt
svart med en mycket tunn, blänkande
oljefärg, voro även vanliga under denna tid.
Liksom barocken älskade empiren
olikfärgad marmor. Icke blott till bordskivor
utan även som kolonner, pilastrar och
andra arkitektoniska ornament, på möblerna
användes kolmårdsmarmor, porfyr, vit
car-raramarmor o. dyl. i förening med
bronsbeslag. Självfallet fingo målarna i vårt
fattiga land nu även till uppgift att i färg
imitera dessa material. Man nådde på så
sätt ofta utmärkta prov på denna
målnings-konst. Föremålen förefalla vara helt
byggda av marmor, porfyr och brons, men i
själva verket är endast det översta, vanligen
bordskivan, av äkta material, nämligen
porfyr. Allt annat än skickligt målad
marmorering. Ornamenten som i de flesta fall
skuros i trä eller formades i pastellage äro
förgyllda med bladguld och polerade. Det
bör dock påpekas, att det var ganska
vanligt med metall som ersättning för bladguld
under Karl Johanstiden. Längre tillbaka
än vid slutet av 1700-talet kan man
emellertid icke finna belägg för oäkta
förgyllning här i Sverige.
Empirens stora intresse för de väl
pati-nerade bronser, som grävdes fram i Rom
och Pompeji, får även sitt utlopp i en
speciell teknik vid behandlingen av bronsbeslag,
antingen dessa voro äkta, utförda i trä
eller pastellage eller helt enkelt målade. I
sistnämnda fallet målades de ärggröna.
Bronser patinerades i en mörkt brungrön
ton, och det oäkta guldet behandlades med
saltsyra el. dyl. för aV få den rätta patinan.
Även inom tapettrycket och måleriet ser
man ofta reliefimitationer i denna
ärglik-nande nyans, där dagrarna bruka
markeras med gulockra.
Empiren är den sista av de s. k. historiska
stilarna. Dess livslängd var ganska
betydande och omfattade i stort sett hela Karl
XIV Johans regeringstid. Stilen
omvandlades dock så småningom till större
enkelhet och borgerlighet. Bronsornamenten,
marmorn och guldet försvunno, men de
antikiserade, hörnvassa och tunga formerna
levde kvar till framemot mitten av
1800-talet. Redan under Karl Johanstiden och
sporadiskt ännu tidigare började emellertid
det intresse för upptagande av äldre
stilformer förmärkas, som blev karakteristiskt
för hela det senare 1800-talet. Den
medeltida gotikens former döko här och var upp
i rumsdekorationer, möbler o. dyl. Denna
s. k. götiska stils blomstring inföll i Sverige
strax före 1800-talets mitt och brukar
därför oftast kallas Oskar I:s gotik.
Stilimitationerna fortsatte sedermera med
1700-tals-stilarna och den tyska renässansen. Man
började med nyrokokon, som i Frankrike
uppträdde redan på 1830-talet, men som i
Sverige blev modern först omkring 1850.
Louis XIV, Louis XVI och renässans avlösa
3°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
