Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodiga, men hastigt öfvergående reformationsförsök och
tåldes af dennes efterträdare. Det insteg denna främmande kult
vann hos hebreerna är lätt förklaradt. Under dyrkan af Baal
hade åtskilliga semitiska samhällen, deras stamförvandter och
grannar, uppvuxit till blomstrande och mägtiga stater. Åt
Baal offrade Feniciens djerfve sjömän, när de seglade till
fjerran länder och med rikedomar återvände derifrån: Tyrus
och Sidon, hvilka kallade honom sin konung och
förbunds-gud, utvecklade en glans, som kom Jerusalems att blekna.
Under Bels tecken framstormade och segrade de kaldeiska
furstomes oräkneliga krigarskaror, Hebreen var af sina
profeter inlärd att betrakta sitt folks segrar såsom bevis på
Je-hovahs magt; hvad var då naturligare än att han i sitt folks
nederlag och i dess olyckliga belägenhet, jemförd med
grannar-nes storhet och lycka, lät sig förleda att se bevis på Jehovahs
vanmagt[1] och Baals välde öfver verlden? Dessutom hade
dennes tjenst ett sinnesrusande skaplynne. I de stora
städernas praktfulla tempel, på bergshöjder och ti gröna lundar
firades hans och hans gemål Ascheros fester: här bjödos män
och qvinnor, ynglingar och jungfrur att för några ögonblick
frigöra sig från de band, som det borgerliga lifvets ordning
lägger på känslorna; att återvända till och njuta en helgad
stund i skötet of den naiva sinnlighetens paradis; att hängifva
sig åt ett naturtillstånd utan naturtillståndets nöd och möda,
men med all dess obundenhet och fröjd. Vid månans sken,
i offerlundens eller de på höjden uppslagna tältens skymning
möttes älskande utan vanära och utan hinder, under gudens
och gudinnans beskydd; deras kärlek var ett offer, deras
omfamning en symbol af solens, den lifgifyande principens,
verksamhet och jordens, den befruktades, alstringskraft. Men
om en olycka hotade samhället, då fordrade Baal i Molochs
gestalt, Aschera i Astartes, blodiga offer; då sattes deras
dyrkare på Abrahams svåra prof; då gällde det för den
enskilde att till det allmännas bästa lemna sin gud det käraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
