Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständig centralisation af offertjensten och ansågo sig för de
ende berättigade att sköta densamma. Härmed var inom
gam-mal-jehovismens sköte den långvariga och förbittrade striden
mellan centralgudstjensten och „höjderna“ öppnad. Folket
kunde med desto större sken af sanning se i centralisationen
endast en härmning of utländska förhållanden, med ändamål
att förhöja den nya hufvudstadens inflytelse och rikedom, som
templets anläggare Salomo och hans son Rehabeam derjemte
voro ifriga Molochs- och Aschera-tjenare[1]. Såsom första
frukten af striden har man att betrakta det davidiska väldets
sönderfallande i tvenne riken: Israel och Juda. Med vapen i
hand värnade de tio stammarne, som utgjorde hebreiska
folkets flertal, sina minnesrika landsortshelgedomar; försvarade
de prestvärdighetens tillgänglighet för alla och familjefädernas
förut aldrig ifrågasatta befogenhet att sjelfva bringa Jehovah
sina offer — rättigheter, för hvilka tillochmed de i levitismens och
centralgudstjenstens intresse författade eller öfverarbetade
bibliska urkunderna lemna så talrika vittnesbörd och som äfven i
dem ådagalägga sitt ursprung från den äldsta mosaiska
lagstiftningen[2]. De tio st&mmames profeter ställde sig allmänt
på folkets sida. ^ Det var en protest af den uråldriga
nationella jehovismen mot en efter utländsk förebild inrättad
Jeho-vah-tjenst, och det är i detta hänseende ett betecknande
drag hos Konungaböckerna, att det ej är kalfbilderna, utan
det folkliga, till ingen kast begränsade, antilevitiska
presta-dömet, hvaremot de hufvudsakligen rikta sina förebråelser[3].
Israels rike blef ett bålverk för denna äldre och folkligare
kult. Dess konungar, från Jerobeam ända till Ahab, motstodo
Baalstjensten likavälsom centraltjensten i Jerusalem. Först
Ahab besudlade sig med Molochs- och Aschera-dyrkan, men
då uppreste sig män sådane som Elia och Elisa, och Baals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
