- Project Runeberg -  Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning / Första Bandet (Januari-Juni) /
73

(1864) [MARC] With: Carl Simon Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mazurkan af Orvar Odd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fioln begynner; takten val markerad!
Nu, Kasimira! — ah, der är hon re’n
i dansens handling, och hur inspirerad,
med hela själn, ej armar blott och hen!
Med attityd och minspel än hon härmar
musikens veka art, när den sig närmar .
en smäktande och känslig elegi,
och åter spotskt hon ses i golfvet stampa,
som ville på en oväns lik hon trampa;
o, hvilket näpet, älskvärdt raseri!

Ju längre dansen räcker, desto mera
hon lifvas sjelf, publiken likaså;
i sina fjettrar fängslar hon alltflera,
båd’ unga riddare och gubbar grå,
förtjusningen sig snart till alla sprider,
ett högljuddt bifall bryter ut omsider,
ej minst hland damerna det hett går till,
de hvifta vildt med handskar och buketter,
det är en storm, som först sig långsamt sätter
se’n kungen trefaldt vinkat, — paus bau vill.

Han reser sig, han ses med fingret kalla
den unga flickan fram: „Tack för din dans!
gud signe dig!“ Han låter smycket falla
i hennes hand; hon fattar eldigt hans,
hon ödmjukt den till sina läppar trycker,
(skam få den kung, som illa derom tycker!)
hon kysser vördsamt drottningens också;
derpå med snabba steg — dock, sköna tärna!
hvarför så brådtom? Hvar och en vill gerna
dig särskildt tacka först, — se’n får du gå.

Och hvar och en (du blir så illa tvungen,
att stanna qvar!) har någon bagatell,
en liten nipp, tillöfvers, att, som kungen,
dig ge till minne af din hedersqväll;
den lilla mössan af! håll säkert i den!
— Från alla kanter den med gyldne smiden
och med juveler fylls allt fler och fler;
så fort ej flickan tacksamt niga hinner,
som skänk på skänk i hennes håf försvinner,
det regnar jemnt, — snart rymmer den ej mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/1/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free