Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. A. Reuterholms mor (En karakterskild från förra århundradet) af D:r Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båda de följande åren träffades hon och Gripenhjelm åter vid
Ramlösa, men derefter reste Gripenhjelm till Stockholm’ och
fröken G. flyttade med sin fostermor till en majorska Medk 1
Halland; en broder till fru M., en ryttmästare Skytte, infann
sig här som en ny friare till fröken Maria och det blef snart
tydligt, att det var en mellan vederbörande tanter anlagd
intrig, att söka förmå „vår hjeltinna“ till detta parti.
Hjeltin-nan var och förblef imedlertid stenhård. Gripenhjelm lemnadé
henne ej heller helt och hållet åt sitt_öde; han var snartåter
nere i Skåne och underhöll oafbruten skriftlig kommunikation
med sin älskade. Han tyckes ej ha haft lof att visa sig hos
fru Meck, men han fann likväl utväg att personligen visa sig
för fröken Gyllenstjema; „utklädd och påbyltad“ än på ett,
än på ett annat sätt, frambar han sjelf sina bref till henne,
slutligen tog han tjenst som— hållkarl (!) på en närbelägen
gästgifVaregård för att mera för jemnan vara i hennes närhet
och kunna passa på att sjelf taga skjutsen, så ofta vagnar
gingo från hållstationen till fru Mecfcs egendom Vallen. Om
våren tog Gripenhjelm åter tjenst som „vallherde“, klädd i
„halländsk hvit tröja och bussaroner“, i en by Våxtorp nära
vid Vallen; „hons flöjt var i stället för vallpipan hans enda
sällskap. “ En dag, då han „drifvit sina får till en vid en
liten sorlande bäck uppvuxen skog i en gräsrik däld“, satte
hon sig under en lummig björk och sjöng följande verser,
„dem hans förtviflan hjelpt honom författa sin sköna till ära:“
„Bois épais, redouble ton ombre!
Tu ne saurais étre assez sombre,
Tu ne peux trop cacher mon malheureux amour,
Je sena un désespoir dont Tborrenr est extreme,
Je ne peux voir celle que j’aime,
Je ne peux plus souffrir le jour.“
Hans sköna hade, „för att i enslighet kunna bättre
beklaga sitt öde“, den gången råkat komma detta ställe så nära,
att hon, „bakom en buske dold helt nära bredvid denna
be-dröfvade älskaren, fick afhöra hans sång.;u hon igenkände
den stroxt och „skyndade sig att medelst sin närvaro upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
