Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teorier om menniskoslägtets ålder och uppkomst. I. af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt verldssystem utan grundlig kännedom af astronomiens
resultater, arkeologen, geologen och zoologen måste räcka
hvarandra händren, för att komplettera sina vetenskapliga
upptäckter och fysikern stödja sig på en grundlig och väl
genomtänkt logik, för att rätt uppställa och uppfatta de lagar, som
han ur erfarenheten och iakttagelsen vunnit. För en hvar,
som gifver sig in i någon särskild vetenskap, blifver denna
en labyrint, ur hvilken utgången går genom alla de öfriga.
Men det är icke blott i fråga om vetenskapernas innehåll,
att en sådan gemensamhet råder, den blifver ock herrskande i
fråga om metoden och forskningssättet. Visserligen har man
redan i sekler uppsatt fnhet från alla förutfattade meningar,
förutsättningslöshet i utgångspunkten såsom vilkor för den
vetenskapliga forskningen. Emellertid synes denna
fördomsfrihet, som länge proklamerats, men ej genomförts, ändtligen
på väg att öfverallt blifva verklighet. Att söka sanningen
med begagnande of det hos menniskan nedlagda gudomliga
förnuftets lagar samt erfarenhetens älla hjelpkällor, att icke
skygga tillbaka för något slut, hvartill detta må leda, har
blifvit lösen på alla områden. Och dock är det en skillnad
mellan den fria forskningens kamp mot traditionen i våra
k , \
dagar och den, som i adertonde seklet utkämpades.
Ader-tonde seklets frihetsälskande män bekämpade utan urskiljning
och med ett oförsonligt hat allt, som återstod af förflutna
tiders vetande och institutioner; det gamla och det
förderf-liga var för dem enahanda; vår tid erkänner gerna allt det
sköna och poetiska, som traditionen kan ega; den förhånar
henne ej, den till och med vördar henne, såvida hon ej
uppträder med anspråk att få gälla såsom lag för alla tider och
såvida hon ej vill sätta det, som varit böijan till
mensklighetens utveckling - mot målet, såsom målet sjelft. Vill hon
åter detta, uppträder den blinda traditionen och vill lägga
fördomarnes hämmsko mot mensklighetens sträfvan efter
förädling och frihet, då möta henne vår tids praktiska statsmän
i förbund med dess grundliga vetenskapsmän och bjuda i
sanningens namn: „Hitintill och icke längre må du gå!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
