Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teorier om menniskoslägtets ålder och uppkomst. I. af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan 1715 hade man funnit i den såkallade
Londoner-leran (en länk i den postjpliohäna formationen) en stenyxa
liggande emellan fossila djurs benknotor, men undanlagt detta
fynd såsom fullkomligt likgiltigt och värdelöst samt sedan glömt
det. Samma öde rönte de upptäckter, som gjordes af Frere
i SufFolk (1801), af Tournal i departementet de TAube (1828)
och af Christol i Nismes (1829). Äfven de vackra fynden, som
påträffades af Schmerling, hvilken i benhålorne vid Engis och
Engihoul nära Löttich (1831—33) fann flera menniskoben och
nästan helt och hållet bibehållna skallar, blefvo ej ens af
honom sjelf uppskattade till sitt rätta värde och lemnades utan
afseende af geognosterna, hvilka dervid visade en likgiltighet,
som ej kunde rättfärdigas.
Först de undersökningar, som af Boucher de Perthes"
anställdes och hvilka i begynnelsen blefvo rent af förhånade,
banade väg för ett nytt åskådningssätt. De nya upptäckterna
och återupptagandet af äldre undersökningar följde hastigt på
hvarandra och man begynte nu draga rigtiga slutsatser af de
gamla fynden. Sålunda visade det sig att i hela medlersta och
norra Frankrike likasom i södra delen af England öfverallt
uti de ofantliga kisel- och lerlagren, hvilka aflagrats efter
isperioden och vanligen benämnas diluvialformationer, påträffas
menniskoben och menskliga konstprodukter jemte fossila djur.
Men dessa upptäckter inskränkte sig ingalunda till de nämnda*
länderna. Sicilien, Sardinien, Pyreneema och Ohio-dalen
lem-nade sin kontingent till historien om längesedan utdöda
folkslag, hvars tillvarelsetid ligger mycket mera än 100,000 år
bakom oss. Yi anföra här ett bland dessa fynd, som är egnadt
att framkalla några interessanta betraktelser.
År 1852 undersökte en arbetare vid Aurignac i
departementet Haute Garonne ett kaninbo och framdrog till sin
förvåning utur detsamma en längre benknota, som tillhört en
menniska. Af nyfikenhet borttog han den lösa jorden vid
kullens sluttning och stod efter några timm&rs arbete framför
en stor stenskifva, som tillslöt öppningen till en klipphåla.
Sedan han bortfiyttat densamma fann han ett 7 a 8 fot högt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
