Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Oehlenschlägers Aladdin af —w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aladdin:
Min Fader.
^ Selim: .
ilvad? Din Fader? Er han död?
Aladdin:
I Forgaarsaftes döde han.
Selim:
Og derom
Har du ei talt et Ord.
Aladdin:
N-
Saa har jeg glemt det.
Selim:
Og sorger ei?
Aladdin:
\
Nu, har jeg Raad til det!
Selim:
Jeg mener ei med Klaéder, men med Siselen.
Aladdin:
Ei nu! Den, som vil over alting sörge,
Fik meget at besörge. Han var gammel.
Röna vi ej här en nästan hemsk känsla? Denna absoluta
i
rorelselöshet i känsla och sinne är oss onaturlig och nästan
ängslande; det är söm den qvafva stillheten fore ett åskväder;
midt i orörligheten tryckas vi af aningen om väldiga,
slumrande krafter. . .
I denna outvecklade, sofvande ande nedlägger nu lyckan
plötsligen sin dyrbaraste skatt. Naturen införer honom i sin
innersta helgedom, der hon gömmer de glänsande idealerna
till sina skapelser ofvan jord, och skänker honom en låga af
sjelfvä sin skaparekraft, den underbara lampan, ljuset såsom
makt. Detta „jordens största smycke^1 är den talisman, som
nedkastas i det stillastående djupet, det är Prometheusgnistan,
som ger lif åt den döda bilden, den flamma, vid hvars glöd
vi se hans. inre verld öppna sig, hans tanke- och känslo-lif
slå ut i österländskt rik blomning. Först genom Ödet blir
han således personlighet; dock ej i detta ords vanliga
betydelse af begränsad karakter, en bestämd, om också rik,
individualitet, utan såsom en typ af hela slägtet, en slägtbegreppets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
