Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Oehlenschlägers Aladdin af —w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hans sått att intressera sig för stjernorna, jemfördt med
den barnsliga Gulnares, och hans kritiskt visa mening om Vår
Herres konfusion, då han skapade vintergatan! Dessa, äro
verkliga perlor af poetisk humor.
Att Noureddins sträfvande dessutom är lika egoistiskt som
lågt* faller af sig sjelf. För sina sinnliga ändamåls Vinnande
är han fullkomligt samvetslös med afseende på medlen, och,
då han innestänger Aladdin i berget, för att utan fruktan för
upptäckt kunna begagna lampan till sin lystna naturs
tillfredsställelse, vågor han ursäkta sig med de orden
„Bet8enker sig .Naturens Grubbler paa
At stikke Naalen i Insectets Ryg?“
Så visor sig Aladdin i sin fulla rätt, då han till den
döende Noureddin säger: ,•
„Jeg haaber at forsvare det fot» Gud,
At jeg i dig har seet en giftig Bremse,
Hvis hele Liv, en vild, begieerlig Törst,
Blev slukket i Begieerlighedens B©ger.“
Emedlertid har Noureddin för en. kort tid vunnit, och
beniäktigat sig lampan — ty den fasta, ihärdiga viljan kan
för ett Ögonblick besegra sjelfva ödet. Nu visar sig först allt
hvad lampan var för Aladdin. Med den har han förlorat ej
blott sin makt och sällhét, sin yttre och inre lycka, han har
äfven förlorat sig sjelf. Hans fria, djerfya mod är borta, hans
förr så storsinta hjerta blir bittert och nedslaget, hans
förstånd omtöcknas af vansinne. Hans själ är alldeles försänkt
i sin sorg; han lefver i den och försöker ej ens att lösgöra
Som der behöves til ’at vorde viis,
Jeg mener til at vide rigtig Alt.
Hukommelsen var stserk hos mig, som Barn,
Og dertil kom, jeg plaget var af Orm;
Saa gad jeg ikke lege med de Andre*
Var vranten, syg; men sad imidlertid
Og lserte mine Lectier paa min Skammel,
Imens de andre gik og saa paa Maanen ut.**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
