Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om skyddstullar ur statsrättslig synpunkt af S. A. Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kränker en annans fria verksamhet. Det lärer väl ock vara
den enskildes lika obestridliga rätt att få, under samma vilkor,
fritt utbyta alstren af sitt arbete med hvarje annan. Det lärer
väl vara hans rätt, att dervid bevaka sin egen fördel, så att
han i utbyte tager allt hvad hans egen arbetsprodukt förmår
betinga, eller, med andra ord, att han söker få sälja så högt
och köpa så billigt som möjligt.
Träder det allmänna bär emellan och föreskrifver, såsom
det skett och sker ännu i dag, att producenten af en viss vara
icke får utbyta densamma annat än inom ett visst begränsadt
område, så bar det inskränkt hans möjlighet att vinna en
större produkt i utbyte, eller, med andra ord, tvungit honom
att sälja billigare och köpa dyrare, än han eljest kunnat. Blir
skillnaden blott en half tunna säd eUer en aln kläde, så kar
det allmänna frånröfvat individen denna halfva tunna eller
denna hela aln. Rättskränkningen är till principen lika stor
som om det gällt långt större belopp.
I tider, då man ej uppfattade betydelsen of den enskildea
rätt och frihet för det allmännas väl, utan ansåg det sednare ofta
kunna vinnas med våldförande af de förra, —■ enär
individerna ansågos ej förstå kvarken det allmännas eller sitt eget
bästa — sökte man ^jupphörligt sådana utvägar att reglera
förvärfvet och utbytet. Vissa näringar fingo endast bedrifvaa
af vissa personer och på vissa orter, och utbytet var på samma
gång begränsadt till vissa områden, allt utur synpunkten att
det helas väl skulle genom en sådan ordning bäst befordras.
Men erfarenheten lärde snart, att rättvisans grundsats icke lät
sig ostraffadt kränkas. Den s. k. „Ordningen“ födde armod,
missnöje och brott. Upplösningen låg för handen.
I våra dagar har man blott utvidgat områdena — från
lands-distrikter till länder — men icke uppgifvit den
orättfärdiga grundsatsen. •
En svensk man kan nu lyckligtvis fritt utbyta afkastnin*»
gen af sitt arbete inom eget land, men vill han’ utsträcka sitt
utbyte till andra länder, så läggas derför många hinder i vägen.
Der hafva funnits förbud mot sådant utbyte, men de hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
