Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Kungarne på Salamis, tragedi i fem akter af Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nastiens återupprättande. Eurysakes, hvilken skeppsbruten uppvräkts på
Salamis’ strand, infinner sig, blek och svag etter utståndna lidanden, jemte
sin moder Tekmessa hos Éabulos för att förmå denne tadrens trognaste
anhängare att medverka till hans återinsättande på Salamis tron.
Förgäf-ves förklarar Eurysakes sig vara Ajas* son. Eubulos förnekar detta; icke
är det möjligt, säger han, att denne bleke yngling är en ättling af min
kruttfulle, väldige Ajas. Äfven för Tekmessas bestämda ord, att
Eurysa-kes verkligen är hennes och Ajas’ son förblifver den gamle mannen dof.
Då svallar det heta Ajasblodet hos ynglingen Öfver, han begynner
öfverhölja den hederlige gubben med de förskräckligaste skymford och uti
sitt raseri hotar han tillochmed att döda £onom. Långt ifrån att
förtör-nas, blifver Eubulos, som vid detta utbrott af vild häftighet ändtligen igen*
känner sonen till den vrede, häftige Ajas, hänryckt och hyllar den
efterlängtade såsom sin laglige konung.
En annan scen af stor skönhet är dialogen mellan usurpatorn
Leio-kritos och dennes son Leontes. Den förre är en despotisk och ärelysten
man, en slags antik Napoleon den tredje, visserligen i besittning at* höga
vyer, men som i alla fall i främsta rummet lefver och kämpar för. sin egen
dynasti; den sednare åter en ädel, reflekterande yngling (något af Hamlet
och något af markis Posa), hvilken ej vill göra annat, än. hvad hans
förstånd och hjerta stiger honom vara fullkomligt rätt och godt. Zeus, den
ledande, ordnaude principen är den förres gudom; Dike, rättvisan och den
till mensklighetens väl stiftade, rättvisa lagen, den sednares. Ofvannämnda
dialog, i hvilken fadren förer klokhetens och nyttans, sonen rättvisans och
inenniskokärlekens talan, är något af det skönaste, som på svenskt språk
blifvit 8krifvet.
Runebergs förmåga af karakter steckning, känd genom flera af hans
föregående dikter, framför allt genom åtskilliga af Fänrik Ståls hjeltar,
måste naturligtvis vara af stor betydelse för hans dramatiska författareskap.
ÄUa karaktererna, ehuru framträdande i antikt idealisk dager, äro lefvande
och egeudoiuliga. Den mest abstrakta figuren är otvifvelaktigt Leontes,
men äfven denne är en menniska, tagen ur verklighetens verld. Han är
en grek, om också ej från den heroiska tiden, likväl från Perikles’ sköna
harmoniska tidehvarf. Likasom Hamlet är Leontes en begrundande natur
och sträfvar framför allt att genom moget öfvervägande skalfa sig den
möjligast bästa öfvertygelse och en fullgiltig norm för sitt handlingssätt,
men reflexionen, som hos den drömmande melankoliske germanen blifver
Öfvermäktig, beröfvar dock aldrig den i grunden lefnadsfriske greken hans
handlingskraft. Genom sin kärlek till det sköna jordelifvet visar Leont es
sig vara en äkta Hellen, landsman till det folk, hvars visaste och ädlaste
män icke asketiskt försmådde njutningen, då den bjöds, men som för njut’
ningen föredrogo pligten, äfven då den var förenad med stora
uppoffringar och oförfäradt gingo eq död till mötes, hvilken för de flesta af dem
var liktydig med förintelse.
Finlands och Sveriges störste skqld har genom tragedien Kunrjarns
på Salamis ytterligare uppfriskat lagren, som genom »å många sköna
lyriska och episka dikter förvärfVats. Förstlingen fijl en rik skörd på det
dramatiska fultet har härigenom, så hoppas yi, leiqnats oss af en sångare,
åt hvilken vi för skaldekonstens skull och för Finlands oph §yeriges ära
tillönska ett långt lif och oförsvagade arbetskrafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
