Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan-Teatern. En blick i medeltiden af D:r Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss så skenbarliga prof, den att af den yttre
religionsutöfnin-gen göra ett utbildadt taskspeleri „in captationem benevolentiae,"
att skapa ett förförelsemedel af martyrernas och patriarkernas
lära och att låta det heligaste bjuda ut sig med sneglande
miner och lockande behag. Omvändelsenitet hade visserligen
länge förut insett det „politiskt oriktiga" (såsom det nu för
tiden kallas), i att gå alltför bröstgänges fram mot folkens
urgamla traditionella föreställningar, — många missionärer i nyare
tider hafva, föga belärda af historien, handlat i en motsatt
riktning och till sitt förderf, — uppbrännandet af alla den
barnsliga folktrons afgudatempel hade visat sig opraktiskt, man
hade då slagit in på ett annat system, det att skona, jemka
och söka sammanfoga det nya med det gamla, (hela den
katolska kulten har just genom detta jemkande, detta en ny
läras dagtingande med en gammal öfverlemning, erhållit sip
särskilda och bjerta karakter). Men man gick nu ett stycke
längre. Man företog sig att rentaf eocploitera sjelfva vantron
och att på samma gång till frodighet ytterligare utveckla de
lumpnaste grundbeståndsdelar i en förderfvad tid, ögonblickets
orena passioner, lättsinnet, råheten* För att vinna sin hjord,
— det vill säga: för att rekrutera sin armé, — sänkte man
sig ner till att blifva såsom „en af dem," religionen
frater-niserade med cynismen och prestadömet fogade sig med den
bästa smak i verlden i den tvetydiga grundsatsen att tjuta
med ulfvarne och att gyckla med gyckelmakame.
Den mest utpreglade form, hvari det nämnda systemet
framträdde, var hvad vi med en allmän benämning vilja kalla:
den liturgiska dramatiken; (för Öfrigt äfven i litteraturen, i
folkfester, o. s. v.) Vi skola ett Ögonblick tänka oss de
för-handenvarande tidsomständighetema. Den dramatiska poesien
och den dramatiska konsten i antik mening voro för
längesedan glömdå, tillhörde en förgången kultur och en helt annan
jordmån; denna konst var nästan uteslutande grekisk, hade
aldrig ens riktigt kunnat trifvas i Rom och försvann med Zevs
och heroema. I det långa mellanrummet mellan Hellas’
storhets fall och den egentliga medeltiden finna vi endast matta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
