Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teorier om menniskoslägtets ålder och uppkomst. II. af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandnaturerna dö, enligt Snell, några ut, andra åter fortlefva och
ge upphof åt flera nya arter och klasser.
Vi äro bår inne på den egendomligaste delen af Snells
system. Alla organismer kunna, enligt hans nog djerfva
hypo-ta, anses sönderfalla uti två klasser. Bland alla öfriga
jordiska varelser, likasom bland meimkkoma, finnas somliga,
bräka lefva endast för det närvarande, för njutningen af det
goda, som stunden skänker. Dessa skulle bland djuren, om
nia så för såga, vara ett slags realister. Deras är
herraväldet under jordens första organisationspenoder. De äro
väl-diga ooh m>iga samt tyrannisera de öfriga. Dk räknar Snell
de jätteHka Saurierna från äldre geologiska tider. De njuta
det närvarande, men framtiden tillhörer dem icke oeh de gå
under utan att rikare verkat för det stora hela. Fralmiiden
tiUhörer en annan klass af varelser, som föra ett inåtvändt
drömmande lifj naturlifvets ideologer, ett slägte af fint organi*
seende varelser. De äro i sitt yttre uppträdande i
begynnelsen obetydliga, men deras lefnad förflyter ej overksamt. Man
kan bäst jemföra deras utveckling med fjärilens ur puppan;
förändringen behöfver lång tid, arbetet fortgår oafbrutet, men
aedon det en gång fulländats, gifver det upphof åt nyå,
fullkomligare och skönare varelser. Derföre att större delen af
naturens utveckling är en dylik mre, är oftast svårt för natur*
forskaren att upptäcka sammanhanget mellan ett föregående
oeh ett efterföljande. Återigen tager Snell, för att förklara
huru han tänker sig denna utveckling ur blandnaturemo, sin
tillfiyki till historiens analogi. Han yttrar:
■ „En organisations öfvergång uti flera andra skulle för oss
städse förbHfva något dunkelt och ofattligt, om vi icke uti
menniskans historia s&go samma skådespel. Hvem tvifiar väl på
att alla folk af indogermaniska stammen, hinduer, perser,
greker, romare, keltcr, germaner och slaver ha sitt ursprung från
ett indogermaniskt urfolk. “ „Men egendomligheterna hos dessa
folk, sådane de framträda, sedan de förgrenat sig, kunna vi
icke tänka oss förenade. Huru skulle väl hinduens och
skandinavens inre själslif kunna hysas i samma bröst? Men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
