Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sånger af Béranger
- III. Skräddaren och Huldran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III. Skräddaren och Huldran.
Till skaldens vänner, samlade på hans 42:dra födelsedag.
År åttatio, denna dag och månad,
Här i Paris, der dygden trängs bland skarn,
Blef morfar — skräddarn, som ni vet —förvånad
Att åse hvad som händt mig späda barn.
Hvem anade en lyra på min skuldra,
Arm som jag låg i vagga tom på ståt?
Och dock har gubben, kallad af min gråt,
Sett mig i famnen på en vänlig huldra; —
Och med en visas glada melodi
Hon stillade mitt första klagoskri.
Den gamle bad med oro knappt betvingad:
„Säg mig af nåd hans lott från först till sist!“
„Han är,“ hon sagt, „ällt som min staf blir svingad,
„Tjenstgosse, tryokarlärUng, kontorist,
„Att styrka mina ord en blixt[1] må ljunga!
„Hans lif af viggen re’n är nära släckt,
„Och si! han går, af Herren återväckt,
„I andra stormar trotsande att sjunga.“ —
Och med en visas glada melodi
Hon stillade mitt första klagoskri.
„De lätta sylferna, hans ungdoms nöjen,
„I nattens tysthet ge hans lyra lif.
„Hon åt de arma räddar några löjen
„Och blir den rika ledsna’ns tidsfördrif.
„Men hvarför stanna midt i skämtets flöde?
„Han skådar frihetens och ärans död!
„Lik fiskarn, vittne till ett skeppsbrotts nöd,
„Han hinner hamn att skildra deras öde.“ —
Och med en visas glada melodi
Hon stillade mitt första klagoskri.
[1] Béranger var i sin barndom nära att blifva ihjälslagen af åskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/1/0216.html