Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Don Juan af Lord Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nans värde. Hade Byron tillhört ett roué-slägte af vanlig art, skalle han
ej varit i stånd att teckna en enda af de älskliga qvinnogestalter, hvarpå
hans sånger äro så rika. Aldrig skulle då i en så idealisk dager
framstått söderns dotter, den glödande Haidie, sjelfva den förkroppsligade
kärleken, en skön passionsblomma af en dag, född för att älska och
sedan dö.
Det är denna ideala på verklig hög inspiration beroende rigtning,
som så vida höjer hohom Öfver en annan skald, med hvilken han eljest
eger några beröringspunkter — nemligen Heine. Båda voro stora lyrici
och bådas sånger andas en verldsåskådning, som ej kommit till harmoni.
Men eljest — hvilka stora olikheter i deras skaldskap, mellan en Heines
arroganta koketteri och sjelfförgudning och en Byrons stolthet och
upphöjda sträfvanden, mellan den förres småaktiga interessen och den
sena-res höga vyer och storartade uppfattning af mensklighetens historia?
Båda äro känslorika; den enes känslor äro ögonblickets flygtiga
stämningar, hvilka i det nästa skola försvinna för andra lika flygtiga; den andres
ega en öfversvallande lidelses hela kraft och äro rotade på bottnen af en
harakter, något som Heine aldrig har egt. Båda äro qvicka och gå
anfallsvis tillväga mot sina motståndare, men om man skulle kunna säga att
Heines satir med giftiga nålstyng sårar hans personliga ovänner, så
bekämpar Byron sina och frihetens fiender på gigantvis, och tyckes hopa
klippstycke på klippstycke för att krossa motståndarne. Också utvecklade
sig Byron till en skald af verldshistorisk betydelse, medan Heine endast
fullt kan njutas af dem, som äro tillräckligt hemmastadda med hans
modersmål, för att förmå uppfatta det melodiska, stämningsrika och
formfulländade i hans sånger. I anlagens rikedom synes oss ingen annan
skald ha öfverträffat lord Byron. Detta intryck frambringas isynnerhet
vid läsningen af Don Juan. Yid skapandet af detta poem tyckes skalden
på det klaraste ha Öfverblickat, snart sagdt, hela fantasiens och
verklighetens verld; alla de stycken, som han derur hopplockar och blandar för
sin sång, gruppera sig skönt på hans lystringsord; likasom figurerna i
kaleidoskopet blifva hans tankar och bilder, om de an synas tagna på
måfå, till hela och symmetriska gestalter. Skalden synes säga till läsaren:
kom och följ mig på mina vågade luftfärder; du tycker att det bär af på
en alltför underbar stråt, frukta ej, jag skall nog föra dig i god hamn
efter en angenäm och njutningsrik resa! Intet af alla hans poemer är
mera vidtsväfvande och mera fullt af besynnerliga idée-associationer, som
föra långt bort från det egentliga ämnet, an Don Juan. Men dessa
tanke-utflygter äro långt ifrån oberäknade; skaldens afsigt är att genom dylika
omvexlande skildringar gifva en framställning af några det menskliga
lifvets vigtigaste sidor.
Det är stor skada att detta stycke ej fick fullbordas. Sådant det
nu är, ett kolossalt fragment af en mensklighetens historia i dikt, eger
det särdeles rika partier, skildrar menniskor af de mest olika nationer,
stånd och åldrar, uti de mest olika situationer, uti krig och fred, i kamp
mot oblida naturelementer eller mot samhällets tyranni, uti österländskt
slafveri och under ryskt hoflif, uti det sociala lifvet i Englands, med goda
tonens fernissa öfverdragna, salonger eller under Spaniens brinnande sol,
kortligen, — gifver ett större bidrag till arten homo sapiem historia, än
något annat skaldeverk. En dansk författare Paludan-Muller har genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
