Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notiser - Dexilées' Monument i Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en krans eller en hatt af det egendomliga slag, som man ser på några
af ryttarne från Parthenon. Hvad som gör detta i hög grad sannolikt är
den omständighet, att ryttarens hår knappast blifvit antydt af
bildhuggaren, likasom om detsamma icke var ämnadt att utgöra föremål för
åskådares blickar. Tvenne andra hål hafva begagnats till att fasta lansen,
som ntan tvifvel, likasom hästens betsel, var af förgyld brons; på djurets
hufvud finner man tvenne hål, det ena invid munnen, det andra nära ögat,
båda af feamma beskaffenhet som de, hvilka finnas på hästarne från den
del af Parthenons fris, som föreställer Atheniska rytteriet.
Hyttaren fasthåller kraftigt med ena handen hästen, med den andra
svingar han lansen för att döda den besegrade fienden. Manteln, hvilken han
bär öfver sin chlamys, svajar för vinden, och hans ben (ieke helt oeh hållet
konserverade) sammantryckas med kraft mot hästen; denne, som rest sig på
bakbenen, upplyftar stolt ett uttrycksfullt hufvud, hvars yttersta del
olyckligtvis är krossad. Allt i denna ställning är fnllt af rörelse, eld och lif.
Den fallne krigaren förtjenar icke mindre uppmärksamhet. Hans nakna
kropp stödjer sig helt och hållet mot venstra benet; detta ben synes, så
till sägandes, lyfta sig nt ur marmorn. Hans knä går starkt ut ifrån
reliefens allmänna plan, — en djerfhet, hvarpå jag ej sett något liknande
exempel. En anblick af verkligen gripande natnrsanning åstadkommes
härigenom. Den högra armen är upplyftad, likasom om den besegrade
ville söka att med en förtviflad rörelse fälla sin motståndare midt under
dennes seger. Den venstra armen stödjer sig på skölden. Denna figur
synes mig beundransvärd, utom i en punkt. Jag skulle ej våga
framställa min kritik, om icke artisterna baft samma åsigter. Lemnar skölden
nog stort utrymme åt den arm, som förer densamma? Jag tror det icke.
Om skölden är så placerad, som bär är fallet, måste armen våldsamt
hafva framskjutits. Detta slags sköldar voro ihåliga, jag vet det, och vid
detta förhållande bör vederbörligt afseende fastas. Icke desto mindre
finner jag denna del af bas-reliefen alltför mycket förkortad, såvida man
icke vill antaga en böjlig sköld, hvilket är föga troligt. Detaljen synes
bär offrad åt totalintrycket.
Basen är af pentelisk marmor, medan sjelfva bas-reliefen bar en
blåaktig färgskiftning, som erinrar om den Eleusinska marmorn. På
framsidan (se planchen) läses följande inskription:
Ae£t XéoK, Au aav 10 6opfxtoc
éyévszo sirt Teioavöpo ap^ovro?
airéOave Itz ’EupoX.i8o
éy KoptvDo) toiv ftévis firirstov.
»Dexiléos, Lysanias’ son, Thorikios’ son,
föddes unaer Arkonten Teisandros,
dog under Eubolides,
i Korinth, en af de fem ryttarne.“
Eubolides var arkont år 394 f. Chr. och detta var således Dexiléos’
dödsår. Teisandros’ (eller som denne arkont hittills benämnts,
Peisan-dros*) arkontskap inföll år 414 f. Chr. Ynglingen var sålunda tjugo år,
då han stupade. Det var just den ålder, uti hvilken de unga Athenarne
lemnade efebklassen för att deltaga i det medborgerliga lifvet.
Efebska-pets noviciat varade två år, hvarunder ynglingen fick lära sig krigare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
