Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om nationalitet och konst af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yngling, Eros för det skälmska barnet, Athene för en kraftig
sköldmö, Afrodite för den glödande älskogsväckande flickan,
så voro dessa representanter för olika stadier af skön
mensk-lighet genom traditionens och sångens helgd såsom gudar och
gudinnor omgjutna af en gloria, som inspirerade konstnären
till skapelser, hvilkas fullkomlighet i ej ringa mån berodde
på hans religiösa tro och det ideela ljus, hvaruti han skådade
dessa gestalter. Och äfven om han på gamla dagar blef
ra-tionalist var han dock sedan barndomen lifvad för de idéer,
som Hornen gudar föreställde och hade vänjt sig att tänka
dem personifierade uti bestämda bilder. I denna skulpturens
religiösa sida låg kanhända det företrädesvis nationela. Att
den nationela kroppsformen gjorde sig gällande på skönhetens
bekostnad är väl möjligt under konstens begynnelseperiod och
under dess förfall, men under blomningstiden hor detta icke
egt rum. Så t. ex. valdes den grekiska ansigtstypen med
näsan i rak linie mot pannan icke derföre att den var grekisk,
utan emedan den öfverensstämde med skönhetens linier och
proportioner. Hade detta varit fallet med judiska långnäsor,
eller nordiska uppnäsor eller afrikanska plattnäsor skulle
grekerna säkert anbragt sådana på sina statyer. I
verkligheten var ej heller brist på dylika. Man erinre sig t. ex. de
porträtter af Sokrates, som gått till efterverlden. Dessa mer
eller mindre nationela fula typer begagnades ock för det
komiska med fördel. Om det grekiska bildhuggeriet vid sina
skapelser låtit leda sig af sådana ifriga national-estetici, som
vår tid har att uppvisa, frukta vi att man aldrig fått skåda
mästerverk sådana som Venus från Milo, den mediceiska Venus,
den s. k. Apoximenos i Vatikanen, Diskuskastaren, Apollo di
Belvedere m. fl. andra, hos hvilka genom en förnuftig
idealisering uppenbarar sig en skönhet, som skall beundras så länge
verlden bebos af menniskor med sunda sinnen och god smak.
Afven uti sina porträttstatyer använde grekerna en dylik
idealisering. (Man tänke t. ex. på statyerna af komediförfattame
Menander och Poseidippos, på Demosthenes i Vatikanen, den s. k.
Sophokles i Lateranen och hans tvillingsbroder i Museo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
