Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty botemedlet ligger nära. Riddaren i sin borg deruppe på
bergets topp, borgaren i den trånga staden demere i dalen
må utan bäfvan taga sig hustru och uppfostra barn och lefva
i ärbar munterhet efter sina tillgångar; den glade studenten
må sjunga och tillämpa sitt „6audeomus igitur“; den
oför-vägne lansknekten i ett lustigt lif på värdshus och i
jungfru-burar skaffa sig ersättning för fälttågets mödor; ja Maria
Magdalenas efterföljerskor, syndande på nåden, förbida samma
förlåtelse vid kyrkans fötter, hvarmed hon, deras förebild,
hugnades vid Jesu, allt under förutsättning att de, tacksamma för
Kristi barmhertighet, som gjort dem till lemmar i kyrkan,
vörda henne såsom sin moder, göra sig delaktiga af hennes
nådemedel och söka hennes hjelp. En borgen för
outtömligheten af hennes tillgång på öfverflöds-gemingär ligger redan
i denna sig städse förökande mängd af kloster, den stränga
försakelsens, den oaflåtliga botgöringens, den mystiska
Guds-betraktelsens bostäder. Der trängta brudar, vigda åt Kristus,
efter den andliga omfamning, för hvars vinnande de
undertryckt naturens häftigaste drifter; der bedja och arbeta natt
och dag fromma enslingar. Från klostren utgå dessa män,
som barfota, höljda i grofva mantlar och med rep om lifvet,
egna sig, likt apostlarne, åt fattigdomen och evangeliets
förkunnande — som ödmjukt emottaga allmosan vid lekmannens
dörr, för att i utbyte gifva ordets himmelska spis.
Medelst kyrkan har sålunda en vall uppkastats mot det
ondas öfvermagt. Den kristne har något skäl att ropa: „du
helvete hvar är din seger?“ ty fastän afgrundens skaror
allt-jemt förökas med förtappade själar, svinga sig dock numera
tusen sinom tusen frälsta till empyréen, vare sig omedelbart
eller på en omväg genom skärselden. Främst bland desse
salige, som, blandade med englarne, omgifva Guds tron, stå
helgonen. Deras förböner gälla förmer än serafernas; deras
kraft i striden mot demonerna Öfverträffar kerubernas.
Fördenskull hafva rikena, kommunerna, stånden, ordnome, gillena,
ja äfven de vanryktade eller olagliga näringarne (hvilka mer
än andra behöfva nåd och förböner) sina skyddspatroner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
