Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
das de ^menskliga begreppens drägt, framträda stundom såsom
en förening af hvarandra skenbart motsägande bestämningar.
De fordra fördenskull förnuftets underkastelse under trons
lydnad. Endast tron förmår rätt genomtränga och tillegna
sig dem. Men dessa samma bestämningar, som kyrkan med
den helige andes bistånd funnit, äro likväl de enda riktiga
och erbjuda den troende forskaren en grufva med oändliga
rikedomar. En filosofi är således möjlig inom kyrkan, när
tänkandet, med dogmens gudomlighet till förutsättning, inskränker
sig till ett vördnadsfullt sönderläggande och ödmjukt
betraktande af trossatsernas innehåll. För detta ändamål må
skolasten gema arbeta med den aristoteliska dialektiken och sätta
syllogismens häfstång i rörelse. På rättrogenhetens område
kan månget om och mm, månget för och mot anföras.
Skolasten har att uppvisa det sannolikaste; påfven, den ofelbare,
och hans kyrkomöten godkänna det riktigt träffade och afvisa
misstagen, som förlåtas, när de afbedjas. Bäst är, att
forskaren tager äldre kyrkolärares satser till utgångspunkt. Då
bygger det efterföljande slägtet på den erkända grundval, som
det föregående har lagt, och när de alla följa samma
dialektiskt skiljande och återförenande method, så att denna genomgår
det hela och arkitektoniskt ordnar ämnets massor, då uppstår
på dogmens grundplan en filosofisk byggnad, f liknande dessa
dömer, med hvilka muraregillets konsterfarna mästare förvåna
ögat.
Tiderna blifva allt sämre. Kyrkan kan förlåta synderna,
men ej hindra deras tilivext. Hvarje slägte emottager af det
föregående en börda onda anlag, vanor och föredömen,
hvilken förstorad lägges på det efterkommandes skuldror. Hvarje
son har större skäl än sin fader att sucka: „Lyckliga de som
dogo, innan de skådat dagsljuset; som smakade döden, innan
de förnummit lifVet!“ *) Det ondas magter storma på alla
håll mot kyrkans fäste. Från sitt vårdtorn blickar Zions väk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
