Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manhålla församlingen, kraften att med ett enda ord klyfva
hufvudet på synden, kraften att nedstiga i en själ, uti
hvilken den onde fienden sänkt vansinnets natt, och tvinga den
rasandes trotsiga knän att böja sig och de vilda näfvame
att sammanknäppa sig till bön, ja kraften [här kommer klimax,
men något matt efter den förra utgjutelsen] att nedstiga i en
själ, i hvilken den gamle fienden har uppslagit sin boning,
och der kämpa med den hånande jätten från afgrunden panna
mot panna, öga mot Öga. Detta allt“ — fortfar Vilmar, sjelf
icke olik en rasande besvärjare, som vill mana medeltidens
spöke ur sin graf — „detta allt kan församlingen icke, ej ens
de heliges samfund, som ej heller dertill förlänats magt,
uppdrag, mandat och kraft. Församlingen (det är lekmännen)
förmår icke skåda in i djefvulens vreda ögon, ty hvad som
är profeteradt om de sista tiderna, att, om möjligt, de utvalde
skulle förföras, det gäller med vida skarpare eftertryck om
djefvulens enskilda uppträdande i vår verld: inför detta
skingrar sig församlingen såsom snöflockar, ej förförd, men förskräckt
intill döden. Blott vi (prester) förskräckas icke och frukta icke,
ty han, som utstött denna verldens furste, har ställt oss framför
djefvulens dystra ormöga, framför hans lastande och
hånskrattande mun, framför hons i helvetesilska förvridna
ansigte" *).
Dessa ord, skrifha af en fantasisjuk dualist i våra dagar,
återgifva såsom nämndt, förträffligt medeltidens allmänna åsigt
och man undre då icke, att dess slägten, uppgifvande
personligheten, kastade sig handlöst, för att räddas, i den magiska
frälsningsanstaltens och dess tjenares armar. De företeelser,
som i det följande komma att skildras, skola efter denna blick
på medeltidens verldsåskådning icke förefalla så godtyckliga
och besynnerliga som de vid första påseendet synas vara. De
äro, äfven dé, alster af en inre nödvändighet. Vore det möj-
*) A. F. Ch. Vilmar: „Theologie der Thatsachen wider die Theologie der
Rhetorik“ (Marburg 1857).
Svensk Månadsskrift. 4:dje häftet: April 1864. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
