Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flykten från Siberien af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Jag är en liten ungersven,
bär bvarken svärd eller sporrar än,
dock bar jag ett hjerta så stort, så stort,
ocb det, Marinka, har du förgjort!“
Också en visa, da! kan du den?
Kullak.
•
Förträffligaste herrar musketärer!
Jag blef så rädd, — fast barnsligt var det väl,
ty ärligt med mitt handtverk jag mig närer
och går i vägen ej för någon kristen själ,
— minst för soldater. Ack, soldat är annat slag
och bättre opp, det menar jag!
Se, vore jag ett par tum högre, bara,
— ja, skratta ni!
jag, äfven jag, då skulle krigsman bli
och läte alla mina foglar fara
all verldens väg; nn — far öian hålla i
och peta med sin limstång och sin snara
för dagligt bröd!
Soldat 1.
Men dock så här i natt?
Kullak.
Hm! det är just ett fynd, en natt, som denna,
med nyfalld snö! för mina bästa spratt
just enkom skapad! fast jag må bekänna,
att mera hundfatt kall den är,
än som egentligen behöfs. Det der
man hjelper dock nödtorftigen — så här!
klunk!
Soldat 2.
Ha, din skälm! kom, låt mig väga
för roskull på din flaska!
Kullak.
Hedersmän! ,
det lyster Er kanske att sjelfva pröfva den,
för^n jag i pelsen gömmer den igen?
hur hjertans gerna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>