Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det gamla skolsystemets faror af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttringar skolan icke har något utrymme, icke någon method,
icke något öga, icke något hjerta, endast — lexan.
Föräldrarne se på den jagten, frukta någongång för
utgången, rådföra sig med de hyggliga lärame, som — vare det
i förbigående sagdt — i grunden väja barnens väl så
innerligt som någon, men som dock lätt blifva slafvar under det
rådande systemet, — och — glådja sig åt barnens framsteg i
studier, deras berömliga flit och uppförande, tackande v&r
Herre och „Herrarne allihop“ som verkat så outtröttligt för
barnens — de nu blifna studenternas — välfärd.
Och barnen — de nyblifna studenterna — de glådja sig
åt sina vackra betyg, och de känna en viss stolthet öfver att
„kunna“ så och så många språk, så och så många växter, så
och så mycket historia och matematik och logik och psykologi
och theologi etc. etc. och deras lifsfilosofi rörer sig nu
antingen omkring det spörsmålet, huru skall jag fä lära mer, eller
omkring det: huru skall jag nu bäst använda mina kunskaper
för att „göra min lycka." — Eller göra de sig väl först och
främst den frågan, huruvida deras vilja blifvit öfvad och
uppfostrad under allt detta, huruvida de lärt att tänka och tänka
sjelfständigt, huruvida de lärt, att kunskap är blott medel för en
god väja, huruvida de känna kunskapskapitalet såsom ett intet
i jemförelse med denna fasta vilja, medelst hvilken de skulle
kunna bryta sin väg genom alla pröfhingar, alla motgångar,
alla frestelser, huruvida de känna sig rustade att böija och
bestå uti lifvets kamp, med oförvillad blick fästad på målet
som för alla är ett? ...
Pröfver hvar och en sig Bjelf. Eller är det icke så, att
fäderna nog mycket glädja sig åt att sonen gjort t. ex. en
vacker studentexamen, att mödrame gl&dja sig nog mycket åt
dottrens s. k. talanger, att lärare och lärarinnor nog mycket
glädja sig åt lärjungames betyg eller talanger såsom bevis på
ett välförrättadt värf och att de sålunda till kunskaper och
talanger befordrade unga nog mycket fästa sig vid dessa och
det under en tid, då den vigtigaste omsorgen borde vara
fästad vid sjelfkänslans och sjelfbeherrskningens rätta jemnvigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
