Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det gamla skolsystemets faror af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingens förnämsta män i allmänhet utgått från
lexslafvar-nes leder. Vetenskapshjeltar, sådana som Linné och Berzdius,
hafva icke varit några skolhjeltar, och icke heller våra
hand-lingshjeltar varit det. Tvärtom förete ofta dessas historia ett
och annat drag af opposition redan i skolan, utan att vi
derföre, i allmänhet taladt, vilja särskildt framhålla en sådan
opposition såsom något i och för sig godt.
Alltså: vi våga p&stå, att skolan, i och med detsamma
som den blifvit gjord till en statsinrättning, har fått en
ställning som gör att dess uppgift, undervisningen, af den allmänna
fördomen sättes högre än hemmets uppgift, uppfostran, att
barnen undervisas — pft uppfostrans bekostnad, och att skolan,
såsom den der bör vara medveten om dessa förhållanden, har
att tillse, det uppfostran måtte genom densamma befordras,
oeh undervisningen alltså ställas så, att den blir underordnad
under uppfostran.
Vi skola emellertid vidare söka förklara, huru det tillgått,
att skolan kommit att fö denna missriktning.
Staten har behöft embetsmän, kyrkan har behöft prester...
Dessas förnämsta dygd är lydnad. Skolan har blifvit st&lld
derefter. Hemmet har måst rätta sig efter skolan, och sålunda
har allt blifvit ett system, med statens och kyrkans fordringar
till ögonmärke, men på den individuella uppfostrans bekostnad.
„Icke må herren tro, — sade en lärare, till den som skrifver
dessa rader, i tentamen till den filosofiska graden, — att
studierna äro hufvudsaken, utan det är, att individen, genom att
underkasta sig statens fordringar hvartill examen hör, bevisar
sin undergifvenhet under lagen och dermed sin lämplighet till
embetsman.“ Så är det. Studierna äro icke till för sin egen
skuld, såsom vi under ynglingaåren så ofta med Schiller
entusiastiskt tro. De äro till för statens skuld. Åtminstone böra
ej studierna för studiernas egen skuld börja förrän examina
äro genomgångna.
Men är det väl något ondt i allt detta? . . . Böra ej alla
enskilda intressen underordnas statens? . . . Och i så fall, hvad
är väl mot systemet att anmärka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
