Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det gamla skolsystemets faror af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vill såga, man tillämpade ej gymnastiken, det blef för det
mesta „fristående^ gymnastik i dubbel mening.
Hos oss hafva aliarm-ropen om skolans både kroppsligt
och sedligt försvagande inverkan först p& allvar och mera
allmänt börjat höjas under de sista åren. M&nga betrakta ropen
ännu såsom blindt allarm. Emedlerdd Tysklands exempel
skulle som alltid följas. Botemedlet var till och med denna
gång af svensk uppfinning. Gymnastiken är Lings idé och
Lings verk. Det har sålunda blifvit lag uppå, att
gymnastiken skall införas i alla skolor. Under allt detta har nationen
sjelf, enligt engelskt föredöme, vaknat till medvetande om att
landets försvar bör icke ensamt vara statens aflönade afikr,
utan äfven folkets egen frivilliga. Begge dessa rörelser
förenade gåfvo den militära frågan i dess tillämpning på skolan
en lycklig karakter. Barnen skola redan i skolan beredas till
frivillig militärtjenst.
Så står denna frågan hos oss för Ögonblicket. Ingen
kan neka, att icke denna de sista årens rörelse är ett uttryck
deraf att nationen vaknat till medvetande af hvad dess frid
tillhörer samt deraf att den insett, det den gamla skolan
varit på väg att förderfva nationen.
Men frågan är ännu icke löst. Den är i sitt första
stadium. Bedraga icke tecknen, kommer den att länge stå på
dagordningen, ja, så länge, tills hela det närvarande
ombild-ningsarbetet, Öfvergången från det gamla till det nya
samhället, blifvit genomfördt.
Låtom oss betrakta ett par of de närvarande rörelser, som
vittn& om, att skolan icke ser med samma Ögon som förr,
och &tt individens rätt böljar komma till heders.
Det h&r på sednare tiden böljat visa sig vissa tecken,
som bebåda, att vurmen för statens och kyrkans tjenat böljar
minskas. Icke såsom skulle man anse denna tjenst mindre
behöffig nu än förr i och för samhällets ändamål; men dock
så, att man böljat anse den mindre behöflig, mindre
allena-saliggörande för individen. Med andra ord: man böljar
alltmer inse, att det är mycket annat nyttigt och godt som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
