Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det gamla skolsystemets faror af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållande till våra yttre tillgångar gjort jemförelsevis större
er-öfringar på kulturens fält än kanske något annat folk. Men
vi hafva aldrig visat prof på en ständigt vaken, ihärdig
natio-nalvilja. Det har behöfts våldsamma conflicter för att få denna
vilja väckt och satt i rörelse. En gång i farten har den
uträttat storverk. Men, så snart den vunnit sitt mål för
ögonblicket, har den lagt sig igen. Vår Engelbreckt, Sture och
Wasa äro denna nationalviljans hjeltar. Våra sjelf
befrielseverk vittna derom.
Vår historia har sålunda att förtälja om starka utbrott af
hjeltemod, om jättelika, ridderliga hjeltedåd, men ej om dessa
långsamma, ihärdiga strider, hvari viljan pröfvas och stärkes,
och hvarigenom först långvariga, varaktiga verkningar vinnas.
Vi hafva sålunda mer stjernskottlika hjeltar än långvarigt
glödande’och blödande och slutligen segrande martyrer. Vår
reformationshistoria är ett bevis härför. Vi hafva blifvit
protestanter, utan att nationen protesterat, utan att
national-viljan derför stridt några långvariga strider. Våra kungar
hafva, med undantag af ett par gånger, temligen opåtaldt fått
göra om vår statsförfattning i de mest motsatta riktningar,
utan att nationen deri deltagit. Den tid, då genom
egendomligt sammanträffande förhållanden nationen hade tillfälle att
styra1 sig sjelf mer än någonsin förr, nemligen frihetstiden,
vittnade icke heller om någon nationalviljas starkare tillvaro
eller verksamhet. Partispelet fick gå sin gång; och nationen
yar glad att slippa tänka och vilja för sig sjelf, då en konung
igen tog ensam regeringstömmarne om hand o. s. v.
Det vore en orättvisa, säga vi, att vilja kasta all skuld
på kyrkan derför att skolan försummat viljans uppfostran.
Det ligger i vår nationalkarakter att icke väja stadigt, att
icke sätta viljan Öfver allt annat.
Men kyrkan har funnit detta nationaldrag särdeles
gynnsamt för sina åsigter och afsigter och hon har, långt ifrån att
söka öfvervinna det, tvärtom begagnat sig deraf.
Följden af allt detta har emellertid blifvit den, att vi
efter vår månghundraåriga kamp såsom nation icke i historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
