Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi. II. Kyrkans magi af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besvärjelse renats från de äfven i detta element huserande
demonerna, ty den späda varelsen, i synd aflad och af naturen
Lucifers egendom, skulle utan dopets nådeg&fva vara för evigt
förlorad för himmelen, för evigt hemfallen åt helvetets qval1).
Mer än en samvetsgrann kyrkans tjenare var fördenskull
betänkt på medel att bringa det räddande vattnet i beröring
med fostret, innan det kommit i dagsljuset. Dock blef detta
försigtighetsmått icke kyrkligt bruk. Dopvattnets kraft är större
än vattnets i dammen Bethesda, som helade endast kroppsliga
bräckligheter. Dopet räddar millioner själar från afgrunden.
Förutseende sådant hade den af listiga anslag uppfyllde
djefvulen redan före kristendomens uppkomst beslutat neddraga
och håna detta mägtiga sakrament; han gjorde, såsom
Ter-tulliatms klagar, per anticipationem en kopia af detsamma uti
de af honom stiftade Mithras-mysterierna, hvilka äfven i
andra stycken oblygt härma kyrkans hemligheter.
I döpelsen samverkav med vattnet andra af presten
helgade medel: oljan, saliven (som presten efter besväijelsen
spottar på barnet^ och hvars kraft framgår af Marc. 7/ ÖS),
saltet2), mjölken och honungén8). Dertill komma korstecknet
och besvärjelsen, som ur barnet utdrifva den lede djefvulen4)
x) „Non baptisatis parvulis nemo promittat inter damnationem regnumque
coelorum quietis vel felicitatis cujuslibet atqne ubilibet quasi medium locum; hoc
enim eis etiam ha&resis Pelagiana promisit“ (Augustinus: De anima A ejus origine
1. I, c. IX). I ett af sina bref förklarar Augustinus, att om föråldrarne
skyndsamt ila till presten och denne lika skyndsamt går att döpa barnet, men detta
likv&l före sakramentets undfående dör, &r det dömdt att i evighet plågas bland
de fördömde och häda Gud. Lika sträng är Hvår rena evangeliska lära," som
fördömer »anabaptisterna,44 emedan de hålla före att „pueros sine baptismo salvos
fieri.44 Våra zeloter vilja fördenskull utstryka Lindblomska katekesens kätterska
nej på frågan: „Blifva de barn osaliga, som utan döpelse dö?“ ett nej, som
före-stafvats af ett »rationalistiskt44 eller rationelt Gudsbegrepp, måhända ock af en
»klemig44 fruktan för de fall af vansinne, som den äkta Lutherska trossatsen
förorsakat hos mången olycklig moder.
*) I svenska handboken af 1539 bibehöllos ännn oljan och saltet vid
döpelsen, dock med det förbehåll, att saltet ej skulle besvärjas, »emedan, det af ain
skapelse var Guds rena kreatur.41
•) Samtliga dessa Sinnen fftrekommo ock, förenade med dopet, i hedniska
mysterier.
4) Våra nylbtheraner beklaga — från sin ståndpunkt med fUllt skäl — att
svenska kyrkan, som dock erkänner djefvulens välde öfver de odöpta, likasom åf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
